Under det senaste året har jag fått en del kommentarer som efterlyser berättelsen om hur jag och Martin träffades. Och nu när vi firar ettårsjubileum tänkte jag att det kunde passa bra att dra den storyn.
Det blir som en bloggföljetong medan jag är ute och roar mig Italian-style, helt enkelt! Jag hade gjort en finfin vinjettbild, men tyvärr kan man inte spara ner bilder på Arlandas datorer, typiskt! Kanske kan jag lägga in dem i efterhand från hotellet.
Okej, här kommer del 1:
Vi träffades första gången den 31:a januari 2009.
Jag hade precis kommit hem från en semester i Thailand och min vän Pia berättade att hon lärt känna en trevlig kille som hette Martin. Hon trodde att vi skulle komma bra överens eftersom han var rolig, smart, analytisk och gillade att diskutera allt mellan himmel och jord (förlåt, jag hatar klyschor, men jag kommer inte på något bättre uttryck efter 4 timmars sömn).
Den 31:a var Pias födelsedag (det är det fortfarande, såklart) och vi var ute och käkade tapas några tjejer för att fira henne (den riktiga festen skulle inte vara förrän en vecka senare, men hon ville ändå göra något kul på själva födelsedagen).
Efteråt tog vi en drink på Lokal på Kungsholmen och det skulle komma dit lite folk och möta upp oss där. Bland annat Martin.
Han kom fram och hälsade, jag antar att Pia hade sagt något till honom om mig också. Sen stod vi och pratade utanför Lokal en stund och jag tyckte att han var trevlig. Men inte mer. Nope, jag var inte intresserad, konstaterade jag när jag åkte hem.
Fortsättning följer…