*Andra delen i den rafflande bloggföljetongen om hur en kärlekscynisk Stockholmstjej hittar sin drömprins* (Läs del 1 längre ner.)
En vecka senare hade Pia sin födelsedagsfest och där träffade jag Martin igen. Vi satt och pratade länge vid köksbordet och innan han gick frågade han om jag ville ses och hitta på nåt någong gång, bara vi två.
Jag var fortfarande inte direkt intresserad, men jag tyckte att jag kunde ge honom en chans i alla fall.
Nästa dag hade han fått mitt telefonnummer av Pia (”det var väl okej att jag gav honom det?” sms:ade hon mig och frågade). Han ringde någon gång på kvällen och vi pratade en lång stund. Jag minns att jag försökte låta smart och rolig.
Några dagar senare gick vi ut och åt middag. Jag hade lite svårt att förstå hans skånska dialekt, men det var trevligt. Några dagar efter det gick vi på Vårsalongen-utställningen på Konstfack. Det var riktigt kul att gå runt och skoja om de olika konstverken.
Men…jag kände ingen attraktion.
Fortsättning följer…