Den sjunde och sista delen i bloggföljetongen. Läs tidigare inlägg här!
Jag lyckades övertala Martin att stanna kvar på Södra Bar lite längre.
Tillvägagångssättet var att se jättesur ut och säga: ”Nej! Du får inte gå hem!” Kvinnlig list och charm tror jag att man brukar kalla det.
Men vid 2 stängde stället och vi var tvungna att gå. Utanför Södra Teatern stod en gigantisk julgran pyntad med julgransljus. Ett antal glada och överförfriskade människor som strömmat ut från baren hade startat en spontan dans och sång runt granen. Jag drog med mig Martin och vi anslöt oss till julgransdansen.
Jag minns inte vad vi sjöng — ”Nu är det jul igen”, kanske — men efter en julsång splittrades ringdansen och folk försvann iväg åt varsitt håll. Bara jag och Martin stod kvar. Då tog jag ett steg framåt och kysste honom, under julgranen på Mosebacke torg. Några minuter efter klockan två, natten mellan 5:e och 6:e december 2009.
Det hade tagit nästan ett år, men jag är väldigt glad att jag till sist fattade hur fantastisk Martin är. Och nu gör jag inte misstaget att släppa honom igen.
Ni är vekrligen fina ihop 🙂
Vad fina ni är tillsammans 🙂