Nu är det avgjort. Jag ska börja åka buss istället för tunnelbana till jobbet. Jag står inte ut med trängsel och krossade kroppsdelar och krängande vagnar och illaluktande människor längre.
I dag när jag klev på vid Medborgarplatsen stod jag plötsligt face to face med ett manligt öra och dess fyllning. Det var så vidrigt att frukostgröten vände sig i magen på mig. Jag förstår inte hur denne man hör någonting alls. För er skull ska jag dock låta bli att beskriva örats innehåll färg, form, konsistens mer ingående.
Vi ses på bussen!