Ett år närmare döden

Det är underligt att det kan vara så ibland att hur mycket man än dricker så känner man ingenting. Det serverades både mousserande vin, dessertvin och diverse drinkar igår, men jag var spiknykter hela kvällen och natten. Ändå är jag bakis idag. Inte rättvist.

Jag höll på och skröt igår om hur jag minsann skulle börja nya året med ett gymbesök. Jag hoppas att de har öppet länge på SATS idag, för än så länge känner jag mig inte i form att klättra upp på trappmaskinen.

När jag kom hem från den kräkdekorerade tunnelbanan igår hade någon krossat ett knytnävsstort hål i glaset vid låset i porten. Tur att förra ägaren till min lägenhet investerade i en sån där säkerhetsdörr, om det nu gör någon skillnad. I och för sig är väl chansen ganska liten att en eventuell tjuv skulle ta sig upp till fjärde våningen och välja just min lägenhet att göra inbrott i, men jag höll ändå på att få en hjärtattack när jag skyndade mig uppför trapporna för att försäkra mig om att ingen snott min fina lilla dator. Pust.

Ja ja. Nu är det 2009. Jippie.