Herregud vad jag älskar söndagsmorgnar när man inte behöver gå upp, inte har någon tid att passa.
Hela veckan längtar jag efter detta: att få sova ut riktigt ordentligt och ligga kvar och halvsova efter att jag vaknat. Bara riktigt gotta mig i det faktum att jag har en skön, mjuk säng, en tyst lägenhet och en varm fästman att krypa upp intill (även om hans skäggstubb punkterar huden på min rygg en aning. Ja, även genom nattlinnet. Jag är som prinsessan på ärten).
Jag ligger och sträcker på mig som en katt. Vänder mig om och kurar ihop mig igen. Blundar, slappnar av i hela kroppen, känner hur andningen blir långsammare. Gå upp? Inte just nu.