Jag känner mig lite smådeppig över att vara hemma igen. Vill inte. Back to reality, liksom. Jag höll på att frysa ihjäl när jag skulle hem från Arlanda.
Sen kunde jag inte låta bli att känna att det hade varit trevligt om det stått någon och väntat på en på flygplatsen. Att någon hade saknat en. Att man var den speciella personen i någons liv.
Ja, ja. Det kommer säkert kännas bättre när jag väl kommer in i hemmalivet igen. 
Fatta att jag glömde de här på just denna lina, tillsammans med en tunika, när jag checkade ut. Oh well.
Phi phi hade inte helt återhämtat sig efter tsunamin. Det var mycket renoveringar på gång…
Pojkarna skaffade så många tatueringar och piercingar att jag tappade räkningen…
Skriv mer om dina vanliga lustigheter nu Malin! Nu är semestern över och jag ser fram mot att åter få dra på smilbanden åt improvemes fyndigaste blogg. Du är såväl rolig som snygg, något jag hoppas är framtidens lyckorecept. Jag, och många med mig, är trötta på outbildade exmodeller som nuförtiden fyller alla möjliga jobbposter inom media nu. Gärna snygg – men framförallt ska man vara vass.