Visserligen tillbringar jag mer tid tillsammans med min dator än någon annan jag känner, men detta känns ändå lite extremt.
Jag menar, det är morgon, jag loggar in, jag kollar mejlen, öppnar
improveme-sidan, skumläser ”Sofis snapshots”. Och plötsligt kommer en
manlig röst från datorn.
”Hur gammal måste man vara för att gifta sig?” frågar den.
”Um…” Jag tittar över axeln, men det finns ingen annan i rummet än jag. ”Ja, arton måste man väl vara. Hur så?”
Jag väntar en stund, men datorn svarar inte.
”Var det någon särskild anledning till att du undrade?” försöker jag
igen. ”Jag menar, du är fin och så, och jag tycker att vi har en bra
relation, men…”
Fortfarande inget svar. Jag suckar.
”Ja ja. Jag ska fundera på saken. Men jag byter inte efternamn till Mac. Det ska du ha jävligt klart för dig.”
Åh herregud, jag gråter lite. ^^