Filmen var precis som jag hade väntat mig, vilket i mitt fall är positivt — för jag är mycket svag för amerikanska komedier med lite skratt, lite gråt och lyckligt slut. Dessutom fick jag känna lite babysparkar under filmen, i snygg-Lois mage!
Det känns som om jag gråtit mig igenom hela dagen, först snyftade jag till Estelles dop, sen rullade tårarna i flera scener av filmen och så avslutade jag med att hulka till ICAs mors dags-reklam (googlade den efter att flera personer Facebookat om den). Martin kom precis hem och svepte en Resorb efter ölkväll med nya kollegan; kanske ska jag be om lite vätskeersättning jag med.
Tackar, tackar! Inköpt i Paris i höstas 🙂
Vilken fin klänning du har Malin!