[i]Stundom drabbas jag av insikten hur fragilt och flyktigt livet faktiskt är… I lördags fick jag beskedet att en av mina bardomsvänner har avlidit i Cancer. Trots då jag var fullt medveten om att hon var sjuk så trodde jag aldrig att hon skulle dö. Naivt kanske? Bara tanken är så jäkla ofattbar! [/i]
[i]Denna människa var så full av liv, en oerhört varm och empatisk person med skrattet nära till hands. Hon var en riktig fighter och en av de sista personer som jag förväntade mig skulle gå och dö – endast 33 år gammal… Livet är verkligen inte rättvist, det har jag lärt mig av mina erfarenheter. Förväntar man sig det så är man illa ute och man kommer ständigt bli besviken.[/i]
[i] Förluster av nära vänner, som i det här fallet, får mig verkligen att inse hur viktigt det är att finnas för de människor man älskar. Jag fanns inte där för henne, under hennes sjukdomstid. Vi hade glidit ifrån varandra under de senaste åren och jag kände mig som en hycklare om jag skulle sitta och deltaga på hennes dödsbädd. Men det var mina egna föreställningar och kanske hade inte hon upplevt situationen på det viset? Förmodligen inte… Det får jag aldrig veta men jag hoppas att hon någonstans där borta, på andra sidan, förlåter mig… [/i]
[i] Det kan aldrig vara så försent som det är efter dödens ingrepp… Jag kommer aldrig få chansen att ändra på någonting beträffande hennes och min relation.Däremot kan jag förbättra de relationer till de människor som jag faktsikt har kvar. Det gäller att leva i dag för i morgon kan vara försent…[/i][img]http://www.improveme.se/data/filearchive/11360.416×0.jpg[/img]