[i]Ikväll har jag kollat på den enda filmen som gjorts om, den ännu kvar i livet, legenden Bob Dylan: " I´m not there ". En tänkvärd och intelligent film som kräver att man sitter kvar i soffan utan avbrott för att hänga med som åskådare.[/i]
[i] Jag gillar hans raka enkelhet att betrakta livet som det faktiskt är. Och den balansgång mellan hans rebelliska framtoning och den skörhet som han utsstrålar. [b]"- Jag går och lägger mig som en person på kvällen och vaknar upp som en annan. För det mesta vet jag inte alls vem jag är[/b] ", ett skönt utlämnande av hans egen person. Som skapar en stor närvaro mellan honom och livet. Och i och med detta uttalande håller fram en accepptans om att livet lever sitt eget liv. Det är inte meningen att vi ska förstå allting. Det är coolt:-) Härligt med komplexa människor som bara är vad de är, utan att förställa sig i någon anna skepnad. Sånt imponerar på mig.[/i][img]http://www.improveme.se/data/filearchive/11539.416×0.jpg[/img]