[i]Jag känner mig minst på jorden idag[/i]. Vaknade med en extremt deppig känsla inom mig. Jag är en överlag rättså glad skit och det var länge sedan jag kände mig så här jäkla under isen:-( Förvisso finns det sina konkreta orsaker till varför men det tänker jag inte gå in på. Det känns för privat och det ÄR privat!
Det är så lätt som "bloggare" att man bygger upp en slags virutiell relation till sin blogg. Det blir tillslut som en "person" som man talar med, anförtror sig till och bollar all världens mysterier med. Det är då lätt att glömma det faktum att det är sitt egna hjärnspöke som är den sk personen ifråga och informationen jag skriver är tillgänglig för vem som helst. Hela världen kan logga in och läsa "Malins Livsstil" om de så skulle vilja det. (Det hade ju verkligen "boostat" mitt ego i brygga!) Så, jag har lärt mig att välja mina ord och innehållet i det jag skriver. jag vill inte lämna ut det mest mest privata och intima. Vad får jag för det? Och det är ju ren idioti att strippa helt inför en bunt med okända, mer eller mindre, läsare. Min pappa läser min blogg:-) Men eftersom den är såpass nystartad så är den hyfsat anonym för de flesta jag känner.
Nog om detta, jag känner mig ändå som ett emotionellt vrak idag. Ont i halsen har jag också! Idag är det en sån här dag så jag skulle behöva skrapa fram en miljon på Triss, eller gosa med en hundvalp hela dagen (det allra bästa hade varit om hundvalpen hade varit min egen) men mest av allt behöver jag KÄRLEK. Tänk om kärlek och empati fanns recceptbelagt på burk? Eller ännu bättre, kunde köpas i närlivsbutiken runt hörnet… Det går säkert att beställa över nätet via ngn amerikans postorder firma- det är jag säker på:-) Men det är nog dyrt skulle jag tro…
[img]http://www.improveme.se/data/filearchive/3622.416×0.jpg[/img]