Väl nere i skåneland, ett efterlängtat besök, efter all känslomässig dramatik som jag genomgått under de senaste 2 måaderna. Utan att gå in på detaljer så har det varit piss jobbigt! Och just nu känns livet jäkligt ovisst och färglöst, men livet ska väl inte vara enkelt att leva? Det har jag förstått nu i vuxen ålder:-)Hade en vision och föreställning som ung om en idyll som "vuxen"… Men mitt dilemma är att jag blir ju aldrig vuxen?! Jag fyller 34 i år, nästan 10 år efter att ha passerat 25 års strecket, och jag tycker inte att mitt liv har format sig i någon behaglig konstant form. Visst har jag gjort mina avgörande livsval, till exempel har jag valt en "karriär" framför att prioritera familjebildning osv. Men i stort har jag börjat inse att det är LIVET som i mångt och mycket väljer åt mig…Jag försöker att "göra rätt" men likväl sker saker som påverkar mitt öde som jag inte har bett om. Eller forcerat fram. Det är min personliga uppfatting, men jag kanske har fel? Jag är kanske begåvad med en Kharma som drar en viss sorts energi till mig, vad vet jag? Men u är jag nere i Ystad och här ska jag nu njuta en vecka och försöka "get back on track". Tänkte mest träna (jogga och promenera i naturen), njuta av havet som endast ligger 200 m från bostadshuset och läsa böcker. Införstått i denna "rekarnation" så är ju min önskan att vårstäda mitt känslomässiga-/mentala trassel. Livet går vidare, inget snack om det![img]http://www.improveme.se/data/filearchive/5400.416×0.jpg[/img]