På kvällarna och nätterna är det värst, då kommer allt tillbaka till mig som en bomb. Kan inte komma ihåg sist jag fick sova en hel natt utan tårar. Jag saknar min fina tjej så himla mycket. Skulle göra allt för att få ha dig i magen igen och att du va frisk och mådde bra. Men jag kunde inte göra något. Känner mig så himla maktlös och liten.
Om 2 månader skulle det egentligen vara tänkt att du skulle förgylla våra liv. Men Gud behövde dig vid sin sida. Jag hoppas verkligen att han hade en väldigt bra anledning till att ta mitt hjärta i från mig.
Det känns tomt inom mig, något saknas.
Vet inte hur jag ska förklara den här känslan. Det är en blanding av panik/ångest/sorg/hjälplöshet men samtidigt en känsla av lättnad för jag vet att jag gjorde det som var det bästa för både Tilde och mig. Men tårarna vill inte sluta rinna ner för min kinder.
Det blev inte bättre av att jag fick ett samtal från begravningsbyrån som frågade om jag vill komma och hämta urnan. Urnan med min ängel i. Kan bara inte fatta det. Hur kunde det här få hända?
Gravsättning lär ske i juli eller augusti i minneslunden där mormor också är. Men har inte en aning om datum. Har för övrigt inte kunnat hämta urnan än, både fysiskt och psykiskt men får göra det inom de närmsta veckorna.
Begrava sitt barn, som man inte fått lära känna. Det är fel. Det är så sjukt fel!
När jag och min sambo bestämmer oss för att bli gravida igen, lär det inte bli en njutningsbar graviditet. Kommer inte kunna andas ut förrän jag har min bebis i mina armar och ser med egna ögon att allt är bra.
Rest In Peace Tilde Helena Bertling <3
Fy va hemskt! =( sånt får inte hända! Massa styrkekramar till dig!