Aborten

Veckan jag väntade på att utföra aborten spenderade jag i Nyköping hemma hos mamma. Vi åkte till morfar och hämtade mina katter Baloo och Torres direkt efter det andra ultraljudet och åkte hem till Nyköping. Det var skönt att vara hemma under den tiden. Men jag tillät fortfarande inte mig säjlv att känna sorg eller känslor. När flok frågade om vad som hänt och vad som kommer hända berättade jag lugnt hur situationen såg ut. 

Min mamma började bli orolig för mig då hon tyckte att jag tog det hela alldeles för bra medans hon själv och min familj va påväg att bryta ihop. 

Men alla har olika sätt att bearbeta sig sorg och reagerar olika på krisfall. 

På lördagen var det dags att ta Tabletterna som avbryter graviditeten. När det var dags att svälja tabeltterna kändes allt verkligt. det här kommer verkligen hända. Då kom det några tårar. 

Söndagen gick och jag kände fortfarande hur min ängel sparkade och rörde på sig och jag börjadekänna förtvivlan över det hela. 

På måndagen var det dags…

Vi åkte vid 06 på morgonen för att hinna åka och lämna mina katter hos morfar innan jag belv inskriven på sjukhuset. 

Jag sov hela vägen då jag mådde så sjukt illa.

08:30

Först fick jag ta 4 tabletter som skulle starta sammandragningarna. Och en halvtimme efteråt började värkarna komma! Fick så ont så jag fick morfin regelbundet.

Vid lunch hade det fortfarande inte hänt någonting, hade bara fruktansvärt ont och spydde av morfinet. Någon timme senare tvingade mamma och Cristin mig att gå upp och gå!!

hade så ont och var så yr så jag blunade och hängde mig över gåstolen jag fick gå med, och efter bara ca 4 meter fick jag nog och vart irriterad för ja var tvungen att gå så långt!

När jag kom tillbaka till sängen fick jag ytterligare en dos morfin så somnade jag igen. 

timmarna gick och det hände ingenting. Mamma och Cristin tvingade upp mig några gånger till bara.

Vid 21 så åkte dom för att äta och åka hem till morfar och sova. 

ca: 22:00 så kom dom och tog vattnet på mig. Hade otroligt mycket fostervatten så de va inte konstigt att man gått så sjukt mycket i vikt redan. Fick vatten långt upp på ryggen. fräscht!

Nu kom det helt andra värkar som var en helt annan smärta! Det var absolut inte skönt! och det tröck på som satan åt alla håll och kanter!

Men jag visste inte riktigt vad det betydde så jag fortsatte att kämpa emot och sov. 

När klockan närmade sig 24:00 hörde jag personalen utanför prata om att dem måste avbryta detta och börja om igen imorgon! 

Men det tänkte inte jag tillåta så jag ställde mig upp på gåstolen och började dansa salsa för att få igång det här en gång för alla!

och fy vad det tröck på!

Efter en stund igen gick jag och la mig, men det tröck på så dant i tarmen så ja ringde på klockan o fick hjälp till toaletten för ja trodde ja behövde göra nr. 2, men läkarna visste bättre och hade redan lagt dit en liten skål på toasitsen. Hon sa till mig att krysta, men jag vågade inte så hon gick ut så ja fick göra det ifred. 

Men det dröjde knappt en minut innan jag ringde på klockan igen för jag kände huvudet där precis i öppningen och blev livrädd och stoppade allt!

När dom kom in bad dom mig att fortsätta och bara 2 min senare var bebisen ute. Eftersom hon var så liten gjorde det inte ont, det vara bara obehagligt då det kändes som att jag gjorde nr.2 fast från fel hål! Dom klippte Navelsträngen och gick ut för att göra iordning bebisaen så jag kunde få se min ängel. 

Men först var jag tvungen att få ut moderkakan, och den ville inte ut så jag fick lägga mig på gynstolen så fick dom ta ut den. 

Innan jag fick säga träffa min bebis och säga hej då så var jag tvungen att äta något. 

 

Hon var en riktig ängel. Tilde blev hennes namn. 433g och 27 cm lång född 15/3 2011 00:30.

Det var den sötaste bebiis jag någonsin sett. 

Jag höll henne i min famn i 2 timmar, tog foton och pussade henne hej då och fick säga att allt kommer bli bra, du ska till ett fint ställe. 

Att släppa henne var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Att föda sin bebis men inte få ta med henne hem. 

Men inte ens här grät jag. Jag ringde till mamma och sa lugnt att nu är hon född, och det var den finaste bebisen jag någonsin sett. 

Vila i Frid Min Ängel Tilde Bertling <3

 

 

 

 

<!– BÖRJAN på html-kod till zanox-affiliate –><!– (html-koden får inte ändras om det ska fungera utan problem!)–><a href=”http://ad.zanox.com/ppc/?18493577C67383942T”><img src=”http://ad.zanox.com/ppv/?18493577C67383942″ align=”bottom” width=”468″ height=”60″ border=”0″ hspace=”1″ alt=”zanox Partner värvar partner”></a><!– SLUT på html-kod till zanox-affiliate –>