Träffade för övrigt en annan pojke som verkar mycket intresserad av mig. Jag höll visserligen en mindre teaterförseställning den kvällen. Gick in i mitt alterego, den lilla Djäveln som tar över ibland som jag inte är helt säker på att jag tycker om. Den sexiga, utmanande och småelaka sidan av mig. Det är en roll jag älskar att spela men som jag aldrig vet hur långt jag kan dra. Han har gett mig så mycket självförtroende de senaste veckorna att Djävelns utflykter blivit allt mer utmanande. Jag skadade Honom till och med i helgen. Missbedömde i fyllan hur hårt jag bet och misstolkade hans signaler. Pojken å sin sida tyckte nog det var mer än lovligt upphetsande. Samtidigt som jag älskar min lilla Djävel så är det alltid med en lätt nervositet. Mitt vanliga, osäkra jag blir nervös för vad andra ska tycka om mig. Hur långt är för långt? Var går gränsen mellan sexigt och omoget? Jag befinner mig i nya kretsar och känner inte gränserna.