Älska mig mest när jag förtjänar det som minst

.. Är ett ordspråk som vi alla nog känner till och som de flesta har fått sagt till sig någon gång.
Det ligger mycket sanning i det där. Ta nyblivna tonåringar tex (Har en hemma så jag vet!), det finns ingen som
kan reta gallfeber och framkalla raseriutbrott lika ofta som en sådan unge. Deras förbannade attityd och krav på att
man alltid ska ha en ANLEDNING till att tycka som man tycker ( ”du får inte för jag har bestämt det”, räcker inte här) kan
göra vilken stackars förälder/syskon/lärare/släkting/granne/främling som helst totalt utpumpad. Just i en sådan situation när du står
där och håller igen på allting som du egentligen skulle vilja skrika till den där förbannade lilla skitungen som står och mopsar upp sig framför dig (eller ännu hellre- sudda bort han/hons självbelåtna leende med en rak höger) så är det inte lätt att vara den perfekta förebilden. Jag har varit där själv många, många, MÅNGA gånger. Ändå har jag ingen egen tonåring att härja med (det räcker bra med den jag har emellanåt) och kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara att ha ansvar för ett monster HELA tiden.
Kommer faktiskt ihåg mig själv som nybliven tonåring. Eller hela tonårsperioden faktiskt. Jag var hemsk. Vidrig, helt enkelt.
En sån där unge som bara dyker upp i dåliga serier. Bråkade, skolkade, skrek, slog sönder saker, rymde hemifrån.. Listan kan göras lång.
Försvarar mig med att jag hade en hemsk skolgång. Och med tanke på att jag varken fick stöd eller hjälp från någon vuxen så
bekräftades bara mina tankar på att jag dum i huvudet vilket resulterade till att jag blev ännu värre och fick en tilltufsad tilit till vuxenvärlden , vilket jag tyvärr har än idag och troligen kommer att ha hela livet ut. Men det där kan jag skriva mer om en annan gång.
Ville bara lägga lite fokus på det ordspråket eftersom det är något som jag använder mig av när någon jag tycker om (inte alltför sällan min ”lillebror”) är sådär olidligt jobbig. Jag vet att jag kan vara minst lika hemsk emellanåt, särskilt nu när jag har en hel drös med hormoner som yr runt i kroppen och utlöser det ena raseriutbrottet efter det andra.
Något som också är värt att nämna är att en människa som är i kris och som mår så dåligt/är så arg att han/hon inte kan ge någon kärlek tillbaka är den som behöver kärleken som mest. Efteråt får du tillbaka tusenfalt då du orkat stått kvar när ingen annan gjort det. Det här är också utav egen erfarenhet.
Så försök att orka stå stadigt och överös med kärlek när den du älskar förtjänar det som minst. Även om personen i fråga inte kan eller vill ta emot din omsorg just då, kommer den att lägga sig som ett duntäcke och sakta tina upp han/henne inifrån. Och vem vet, nästa gång kanske det är du som står där och vrålar besinningslöst? Vad skulle du själv föredra i ett sådant ögonblick, någon som förstående ger dig en kram och förklarar att vad du än säger så är du lika älskad och respekterad ändå eller någon som skriker tillbaka och odlar mer kraft till din ilska?

Måste få be om ursäkt för de öh, icke existerande uppdateringarna senaste dagarna.
Inte för att det är särskilt många som bryr sig, men ni som gör det- förlåt! Men jag har faktiskt inte gjort annat
än legat och jäst vid poolen och däremellan slagits med hästen så svetten sprutat (han vill nämligen fortsätta ha semester så vi är lite oense).
I fredags åkte jag och morsan ut och motionerade två ridskolehästar ute i Solvarbo (vi ska dit ikväll igen) och det är väl de mest spännande som hänt den här veckan. Jag fick ett par nya fina myggbett på armarna och lyckades fastna med nageln i sadeln när jag hoppade av så den böjdes på mitten.
Har fortfarande inga uppdateringar gällande graviditeten men vi ska snart in på läkarundersökning (ultraljud?) 4 augusti. Då kanske vi äntligen får veta vilket datum hon kommer till oss . Börjar bli lite irriterad över att inte kunna ge ett korrekt svar när folk frågar. Har inte haft halsbränna på hela veckan, det hurrar vi för. Och om ett par dagar är det dags att börja flytta in i nya lägenheten. Det ska bli en helt ny spännande upplevelse! Nu ska jag trycka i mig lite käk och sedan ta emot två kaninköpare, det har nämligen blivit dags för mina söta lurvtussar att flytta hemifrån.
Slänger upp lite bilder från uteritten här nedan 🙂 Se och njut!

Det var dessa damer som fick följa med ut på en tur.