Du ligger ensam instängd på ditt rum
tyngd av samma gamla tomma refrängförsöker tänka hur det skulle va
om någonting skulle få vara i närheten av bra
du sjunker långsamt in i apati
blir en skugga av ditt egna liv
när ingen vet
när ingen ser din ensamhet
när ingen anar vad som sker när ingen ser
när ingen finns där och håller dig hårt ja då blir det kallt
det gör så ont när ingen ser
du tvingas upp ändå
ut i världen, en plats dit du aldrig kommer att nå
du schasas runt av nostalgi
det gör så ont när alla bara går förbi
när ingen vet
när ingen ser , din ensamhet
när ingen anar vad som sker när ingen ser
när ingen finns där och håller dig hårt ja då blir det kallt
och det gör så ont när ingen ser
här låt mig ta din hand
låt mig låna dig ett par åror så du kan ta ro dig i land
var inte rädd för att försöka låta någonting va
i närheten av bra