Söndagar är skittråkiga, det vi väl allihopa. Slutet på helgen och för många utav oss även slutet på friheten (dvs skola och jobb dagen därpå). De har en tendens att alltid vara gråa och regniga och verkar pågå i det oändliga. Just därför tyckte jag att söndag var den perfekta dagen att städa på. Vi i familjen (den jag nu mer bor med, vet att det blir rörigt eftersom jag har flera stycken så nevermind) kom gemensamt fram till (okej, jag tvingade de andra två) att vi skulle ha en dag i veckan då vi städade huset, vilket behövs när man bor en fällande hund, två råttor och två spelmissbrukare under samma tak (själv har jag en helt egen kategori när det kommer till att stöka till) och då tyckte jag att det inte fanns en bättre dag än just söndag eftersom den ändå är så förbannat jävla tråkig.
Innan vi började nu på kvällen (tog ett tag att få pojkarna att resa sig från sina respektive fåtöljer) så såg min fina lägenhet ut såhär
Ren katastrof alltså. Och då har jag ändå uteslutit de värsta rummen (dvs köket & toaletten) och plockat bort helgens gamla matrester från vardagsrumsbordet.
Ser ni hundhåren? De berikar mitt hem. ÖVERALLT. Det var så hårigt under Johnes säng att det såg ut som om han planerade att skapa sig egen golvuppvärmning.
Jag överdriver inte när jag skriver att jag kände ett rus av lycka när dammsugaren äntligen plockades fram ur sitt skrymsle. Det gjorde däremot inte de här två grabbarna..
Men tack vare den pli jag har på dem så dammsög de flitigt varsitt rum, John sitt och Jim köket. Om det
kliade i fingrarna på mig? Å jo. Fick hålla tillbaka rejält för att inte slita dammsugaren ur händerna på dem och göra allting själv,
mitt åderbråck till trots. Det är många som funderat hur jag lyckas få framförallt John, som är ungefär lika underbar som alla andra små fjortisar, att överhuvudtaget titta på dammsugaren. Svaret lyder: Uppfostran. Stenhård. Ingen dammsugning, inget godis. Funkar på alla ungar. Han inte bara dammsuger. Han lägger också kläderna i tvättkorgen, går ut med sopor, diskar, tar ut hunden, torkar bordet och bäddar rent i sin säng. Det sistnämnda har jag precis lärt honom. Jim fick friska upp minnet lite idag, men så går det när de bara är andra gången man ska göra det på egen hand. Inte helt lätt alltså.
Själv lyckades jag inte bara städa, utan dessutom äntligen ordna handduks & lakanskåpet. Pluspoäng för mig.
Kanske det här kan bli ett riktigt hem någon gång framöver? Än finns det hopp.
Till kvällsmat blev det kräftor. Fick ett paket av Mor & Far som blivit över när dem var på kräftskiva.
Gratis är gott.
Väljer att avsluta här, min dag blir nog inte mycket roligare. Nu ska jag, mardrömsmorsan & nya Hitler, tvinga John att träna inför spanska provet på tisdag.
Bjuder som avslutning på den här fina bilden på vår Milton och lilla Snövit. Önskar er en fin kväll allihop! Nadia
Kärlek sitter inte i det yttre,
utan i det som rinner i vårt blod.