Den ensamma krigaren är alltid stark även när han kommit fram till slutet.
Den ensamma krigaren ger sig aldrig även om fienden huggit honom mitt itu.
Den ensamma krigaren ser sig aldrig om även om demonerna andas honom i nacken
Den ensamma krigaren tar aldrig hjälp ifrån någon annan
Den ensamma krigare låter bli för att han aldrig får höra att han måste stanna
Den ensamma krigaren har lärt sig att löften är samma sak som svek
Den ensamma krigaren är jag
En liten text som jag skrev för ett par år sedan, kanske från min högstadietid. Tyckte bara att den passade in här idag, för just den tiden är nämligen en stor del av mitt förflutna. Det var under den tiden som mitt liv kom att förändras för alltid. Det var då jag för första gången fick möta ensamheten. Därför, och bara därför, för att jag själv mött den, ser jag minsta tendens till ensamhet hos andra. Som en berguv vaktar sina nykläckta ungar bevakar jag knivslugt mina egna, beredd att dyka ner och anfalla vid minsta angrepp. Överbeskyddande- Javisst. Men till vilket nytta? Till vems nöje? Ingen alls vill jag svara. Endast pågrund utav den starka rädsla jag känner för att någon jag älskar ska få genomgå samma behandling som jag fick i skolan. Då var jag svag. Våld och raseri blev min räddning. För tillfället. I längden blev det min undergång.
Jag bröt ner mig själv, sakta, bit för bit. Idag är jag stark. Idag är jag på väg. På väg att bli den människa som jag strävar efter att bli. Den jag kanske varit för längesedan om inte mobbning hade kommit emellan. Därför, och bara därför, bevakar jag mina egna som den där hökmamman. Jag tänker aldrig låta historien upprepas.
Om du behöver någon att prata med, kom till mig. Om du behöver någon att krama, kom till mig. Om du behöver en famn att gråta i, kom till mig. Om du behöver någon som står upp för dig inför dem kräk som understår sig att försöka tränga sig in över din skyddsmur, kom till mig. Jag vet vad jag talar om. Ingenting lurar mitt öga när det kommer till mobbning. Och jag lovar dig, tillsammans kan vi få stopp på den i tid. Jag vet hur sådana människor ska bekämpas. Så kom till mig och låt oss göra det tillsammans. Du är värd mycket bättre än det livet som mobbningen kommer att ge dig. Oavsett om du är ung eller gammal, liten eller stor- Kom till mig.
Kom till mig, öppna dig, och jag svär, jag kommer göra allt som står i min makt för att stötta dig. Och dina ord stannar här hos mig. Under mina vingar är du trygg.
Vilken fantastisk människa du verkar vara! Stark i dig själv, som nu väntar barn och samtidigt tar hand om en tonåring. En liten fråga ang tonåringen: är du fosterförälder eller hur funkar det? Du verkar ha så enormt god hand med alla du har omkring dig. Kan bara önska dig stort lycka till framöver!
Kram från Bellan!
Tycker du verkligen inte är en mardrömsmorsa! Du tar hand om en tonåring, en katt, du lever ditt liv med en man och går på regelbundna kontroller hos barnmorskan för att din bäbis ska ha det bra redan innan den ens kommit ut! Du kämpar trots att livet varit/är grymt mot dig. Bara en drömmorsa gör så:)