Det finns dagar då man känner att allting går precis som man vill. Då allting av någon märklig anledning bara klaffar och turen är ens följeslagare.
Sen finns det dagar då man knappt kan ställa sig upp. Man är trött och sliten och det känns som om livet bara passerar förbi. En sån dag hade jag idag. Det kände jag direkt när jag vaknade imorse vid halv fem och inte kunde somna om. Jävla skit tänkte jag negativt. Den här dagen borde inte existera överhuvudtaget. Hade det inte varit för att jag faktiskt var tvungen att stiga upp vid sju för att se till så John kom till skolan så är jag rätt säker på att jag fortfarande legat i sängen och tjurat. Eller tjurat kanske inte riktigt är rätt ord, för jag kände mig mer deppig än sur. Varför? Jadu, inte den blekaste. Jag tror att drömmar kan påverka oss negativt. Och jag misstänker att jag drömt något ganska otrevligt och att känslan sedan hängde med när jag vaknade. Det kan också bero på allt som hänt sista tiden. Min hjärna (om den existerar) har inte haft chansen att hänga med alls. Det är så mycket som händer runtomkring hela tiden så man blir trött bara av att finnas.
Hemma har vi krig just nu och jag befinner mig mitt i krigszoonen. Jim suckade idag och konstaterade på sitt stillsamma lite sävliga sätt att han var den enda vuxna i hushållet. Kan nog tyvärr stämme emellanåt. Jag kan verkligen komma på mig själv med att vara ohyggligt barnslig; som nyss när Jim nämnde om att jag köpt fel cola vid matbordet. Då stövlade jag ilsket in på rummet och slängde igen dörren, kastade mig på sängen och tjurade på exakt samma sätt som John brukar göra och som jag alltid klagar på. Hm. Nåväl, ska man inte behålla sin ungdom säger dem? Att vara 21 bast och 13 år i skallen emellanåt är väl inte helt fel isånafall. Håller tummarna att vi kan ha lite vapenvila över helgen. Det har stormat i tre dagar nu och även om det livar upp stämningen så tar det på mina krafter. Ni som tror att barnen är värst som spädbarn kan slänga er i väggen. Vänta bara tills era gulliga bebisar blir till skrikiga tonåringar med hormoner som sprutar ut åt alla håll, ja, då kan vi snacka prövning. Glöm inte att samtidigt som du ska behålla din identitet som vuxen, vara en fin förebild och positiv så ska du sätta regler som ungjäveln garanterat kommer göra allt för att inte följa. Lockande, eller hur? Nä jag tror ni föredrar att behålla blöjan på ett tag till.
Jag skulle fan kunna skriva en bok om tonårsuppfostran. Intressant eftersom jag nyss var en. Eller var jag? Nej.. det kan jag inte komma ihåg. Inte för bara en sisådär två år sedan iallafall. Omöjligt. Inte har väl jag skrikit å gapat, smällt i dörrar och vrålat att mina föräldrar skulle sluta jävlas hela tiden? Oops! Jag beskrev just min och Johns relation i nuläget. Kan plötsligt förstå att min farsa inte kunde låta bli att retas med mig. Det finns faktiskt inget roligare än att retas med en hormonbestigningen jättebebis. För arg blir han. Ofta. Men lika ofta är vi sams såklart. Det är de som är det härliga med familj, oavsett vad så vet man vart man har varandra. Åh, jag riktigt längtar efter att min ofödda dotter ska komma i Johns ålder. Och jag ser verkligen framemot alla fosterbarn i 12-17 års åldern som jag planerat att skaffa. Hm. Kanske ska ta å byta yrke?
Nej nu har jag varit alldeles för vuxen och negativ här. Måste ju få nämna att min dag faktiskt blev bättre efter att jag stigit upp ur sängen och stoppat i mig två brända mackor och druckit ett glas oboy. Stack nämligen till Borlänge med Melissa för att köpa lite julklappar. Jag är som jag nämnt tidigare löjligt förtjust i julen, så även julklappar. Har en tendens att köpa alldeles för många bara för att jag verkligen älskar att ge bort. Och att få såklart, hade väl varit en ren lögn annars. Vad jag får kvittar. Blir lika lycklig över en toalettrulle som en påse godis. Det stämmer nog det där som mitt ex Teddy alltid sa; att jag är fruktansvärt lätt road. Nu tänkte jag slänga mig ner i soffan framför tv:n och beundra mina underbart skitsnygga fantastiska nya kuddar och pläd med USA motiv. Blev kär direkt och skämde bort mig själv lite inne på Rusta där fynden gjordes. Man förtjänar väl det också ibland. Bara för att de är så snygga så kommer en liten bild här.
Förstår ni vad jag menar?
Planerar att köpa en likadan matta och örngott. Vad fan har hänt med mig? Tror allvarligt talat att jag behöver en hjärnskakning för att bli normal i skallen igen. Eller så har jag helt enkelt fått ett intresse för mode. En fin kväll önskar jag er, ta hand om varandra om ni kan! Och glöm inte att pussa era bråkiga tonåringar lite extra, om ni har någon. Alltid retar det väl dem på nått sätt! /Nadia