Slutkörd

Puh! Idag har jag verkligen varit i farten. Och det känns, vill jag lova. Hela ryggen protesterar; det strålar av smärta mellan hela skuldrorna och neråt.
Känns som om jag pressat upp en ljusstake mellan benen också. Det är stygnen som stramar och kliar (sprack efter förlossningen) och brinner som eld så fort jag rör mig. Kan åtminstone nästan kissa utan att svimma av smärta nu. Det går framåt!

Dagen idag har varit toppen, faktiskt den bästa sedan vi kom hem från sjukhuset. Har känt mig ganska pigg och utvilad. Den här ångesten som jag burit med mig sen vi kom hem från BB har inte varit min följeslagare överhuvudtaget idag utan den har hållit sig helt borta. Kanske för att jag haft så mycket annat att lägga fokus på. Gick upp klockan sex då Jim gick och la sig (vågar inte ens tänka på hur det kommer bli nästa vecka då han börjar skolan..) och så hade jag och Charlie en morgon tillsammans. Hon var nästan vaken hela tiden på både gott och ont. Ska inte glömma att nämna att det verkligen är en fantastiskt snäll bebis vi fått. Glad och försynt hela tiden, tystlåten och inte det minsta blyg. Går att lägga ner utan problem och skriker aldrig förutom när hon ska badas eller ligger naken på skötbordet. Idag hade hon dock inga problem med det heller som ni ser.

Har funderat fram & tillbaka vem av oss hon egentligen liknar och kommit fram till att hon faktiskt inte liknar någon utav oss. Spännande!
Kanske är storken som varit på besök trots allt..

Vid lunch plockade jag med mig min stora grabb och tog en barnvagnspromenad.
Skönt med frisk luft när man behöver rensa skallen lite
och när man varit ledsen. Och underbart att få rå om varandra lite extra såklart.

På eftermiddagen traskade vi hem till Jocke för att socialisera oss lite med resten av familjen. Å vad jag saknat dom! Blev alldeles varm i hjärtat när vi satt där på kvällen och skrattade åt gamla knasiga videos som Jack visade på youtube; precis som förr då vi alltid satt där hemma och hängde, dag som natt.

Fick också äran att träffa Jims halvsyster Caroline och hennes två barn, Charlies halvkusiner Neo och Mio. Urgoa grabbar båda två! Det var riktigt härligt att träffa Carro igen och som vanligt kändes det som tiden inte räckte till. Det finns så mycket att prata om!
Måste få inflika återigen hur mycket jag verkligen älskar min familj, allihopa som ingår i den. Den och mina vänner- vad mer kan man begära? Ingenting går upp emot känslan att vara älskad. Tack snälla snälla att jag får vara en del i ert liv, alla ni som håller mig kär!

Charlie trivdes väldigt bra i farbrors Jacks famn! Särskitl när han sjöng en ”vacker” liten trudelutt för henne,
då somnade hon pladask 😉

När vi sedan gick hem runt nio på kvällen hade det kommit bra mycket snö. Blev tvungen att ta en liten bild
trots att min kamera verkligen suger. Vackert! Jag älskar snö.  Desto tidigare den kommer desto bättre.

Kvällen avslutade jag, Jim och Johne med lite tacos.

Och nu ska jag snart krypa till kojs efter att jag plöjt igenom de senaste dagarnas disk.

Bara att vänja sig när man har småbarn. Tiden verkar aldrig räcka till!
Önskar er alla en fin kväll, så kan väl ni i gengäld önska att jag får sova lite? Då har vi en bra deal. Kram till alla som önskar en! / Nadia