Det mest oförutsägbara vi människor har är livet. Jag kan sitta i timmar och bara tänka på hur konstigt det egentligen är, vårt liv.Tänka tillbaka på saker som skett; som jag aldrig önskat, saker som inte skett fast dem borde och hur det skulle blivit om det hade varit annorlunda. Jag har inte den blekaste om hur 2015 kommer att se ut- och det är de som är så spännande. Men också skrämmande. Tänk er, vart står ni om ett år? Finns vi ens kvar här på jorden? Har vi mist någon vi älskar, någon vi alltid trodde skulle finnas kvar? Är vi lyckliga? Så många frågor men inga svar. Minns att jag satt exakt såhär i början av 2014 och funderade på precis samma saker. Och inte kunde jag tro att året skulle sluta såhär, i en trea med en nyfödd bebis.
Jag nämnde tidigare att 2014 för mig var väldigt speciellt. Nu när jag tänker tillbaks får jag en inblick i hur speciellt det faktiskt var. Hur mycket känslor som kom i svall. Samma sak för året innan. 2013 var ett helvetes år för både mig och mina nära. Vi strök nästan med. Men det öppnade också mina ögon. Jag var blind tidigare men efter allting som hände då så fick jag synen tillbaka. Jag lärde mig vad som egentligen betydde något. Jag blev modig, modigare än vad jag varit innan. Jag vågade saker som jag inte trodde var möjliga. Jag knöt an till människor som för alltid kommer att betyda så mycket för mig. Glömmer aldrig de ändlösa nätterna när vi tillsammans satt i tårar, höll om varandra och bara väntade. Paniken i våra blickar när vi än en gång blev tvungna att konfronteras med våran största fiende; alkoholen. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för er, kära läsare. Men vem har tid att lyssna? Jag är rädd att vår historia skulle bli en hel bok. Och vem har tid att läsa i ett stressat samhälle som det vi lever i idag?
Under 2014 fortsatte vi tillsammans att kämpa för att laga det som 2013 förstört. Det resulterade i en massa bråk och ännu mera kärlek. Jag fann sidor hos mig själv som jag aldrig stött på tidigare, både skrämmande och faschinerande.
Vi har haft så mycket roligt under det gågna året, trots allt. Sommaren.. så fin. Den sista sommaren som fri människa, gravid. Sena nätter nere vid sjön, glass vid kiosken. Också en mardrömskväll när jag och John blev utsatta för hemskheter från en riktigt sjuk människa. Glömmer aldrig. Kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lämnade John med henne den där kvällen, gick ut från rummet och stängde dörren- för att jag inte kunde något annat med en bebis i magen. Händer det igen, jag svär på mitt liv, att jag aldrig kommer att stänga den där dörren igen. Aldrig mer. Men den kvällen förstördes en bit av mig. För att jag lämnade honom, om så bara för en timme. Tiden läker inga sår men den kan bleka.
Å, det känns som om sommaren precis var här. Och nu är det snart sommar igen, fast ett helt år senare. Säg mig, snälla ni, vart i helsike tar tiden vägen?
Bara för att.. lite bilder från 2013 som jag aldrig glömmer.
En utav de sista filmerna vi gjorde. Här är John, som precis fyllt tolv år och skulle börja sexan. Saknar verkligen vår filmgrupp. Vi hade så mycket kul ihop! Minnen för livet <3 Ni som vill kika på vad vi gjort, bara att söka på BregottfabrikenPro på Youtube. Kanske någon gång, att man får göra en film igen..
Fina farfar, på hans födelsedag 19 November. Det blev hans sista, han dog ett par månader efteråt, 2014, på alla hjärtansdag.
Den första bilden Melissa tog på mig och Rebell. En varm dag i sommarhagen.
Kommer alltid vara min absoluta favoritbild. Mina älskade pojkar, alla fyra. Ni är allt för mig, då som nu <3.
<3
Och så en bild när vi fortfarande var på Uh och sprang… 😉
Ett sista farväl, från Farfar <3
Grillning nere vid badplatsen <3 Vart har alla dessa människor tagit vägen?
Miltons kulor rök!
Skulle inte tacka nej till just nu, nej.. Min inkomst från tre kullar kaninungar 😉
På den fina tiden, då Johne fortfarande följde efter mig överalllt, även till stallet. D.v.s. innan han blev stor och insåg att jag bara var pinsam!
Där var lite bilder från mitt 2013.. finns så mycket mer, men nu måste jag ner på stan med Charlie. Livet fortsätter, även om vi ibland står kvar och stampar i det förflutna. Kärlek till er.