Månadsvis arkiv: februari 2015

Idag har vi varit ute på bvc och fått första vaccinet. Charlie fyllde ju tre månader alldeles här för någon dag sen & jag missade det totalt.
Minne som en guldfisk och förvirrad som få. Hur som helst, såhär glad var hon innan hon fick vaccinet:

..Och såhär ”glad” blev hon efteråt.

Tur att pappas famn är stor, varm och trygg.
Sköterskan var imponerad över att Charlie var så tålig & bara skrek ett par minuter efter att hon fått bägge sprutorna. Sedan var det glömt och hon skrattade som vanligt åt allting. Återigen; lik sin far.

Tyvärr så var inte allt toppen. Hon hade hamnat under kurvan när det gällde vikten vilket innebär att vi på något magiskt vis måste försöka få i henne mer ersättning. Om någon har nått tips på hur vi ska göra tas det tacksamt emot. Hon är nämligen inte särskilt glupsk eller intresserad av mat, har liten magsäck och ganska otydliga signaler; d.v.s. så tillhör hon den tysta sorten som inte tokvrålar så fort de blir tomt i magen. Så för någon som inte känner henne kan det vara svårt att förstå när hon är hungrig. För er som är intresserade så var hon idag 55 cm och vägde 4300 g, hon skulle ligga på 4500 för att få godkänt. Så det är bara att trilskas och kämpa på..men lite tungt känns det, framförallt efter all kritik om hennes storlek vi fått. Som om det skulle vara vårat fel att hon är så liten.. till sist börjar man klandra sig själv.
Ingen feber fick hon av vaccinet och inte ont heller verkar det som. Skönt.

Själv försöker jag ta och slappna av lite. Charlie har krångelkväll (vet inte om det beror på vaccinet?) hon spyr mer än vanligt, skriker och kommer inte till ro. Somnar korta stunder för att sedan vakna och klaga. Tur att vi är två stycken som kan turas om. Känns nästan som om hon håller på att vända på dygnet igen. Lätt hänt nu när alla här hemma har sportlov och rutinerna fuckas lite. Åh, kan inte bestämma mig för om jag ska spela sims eller baka. Jim har precis fixat tillbaka spelet till min dator och eftersom jag inte har någon mobil (skärmen svart-IGEN) så behöver jag inte ens ha dåligt samvete för att jag tänker på mig själv en stund. Behöver det efter dagens strapatser med kinkig bebis. Sedan mår jag inte hundra heller, känner mig både sårad, sviken och lite förbannad över en sak som hände igår kväll. Vad det är håller jag tills vidare för mig själv, men å vad jag är trött på att bli överkörd och nonchalerad. Trevlig kväll!

Verkar som det blir en krånglig kväll. Charlie envisas och vill verkligen inte sova. Skönt att man är utvilad efter i natt ( då sov hon HELA natten, från kl 21-08:00. Sköööönt. Oops, får nog tack & lov ta tillbaka det där med krångel, nu kom Johne in och sa att hon somnat. Hoppas hon fortsätter med det för jag har inte haft tid att göra något jag verkligen vill på flera dagar nu, d.v.s. ringa någon (fast min mobil fungerar knappt så det kanske är den stora anledningen, nu vet ni varför jag inte kan svara på sms), svara på mina mängder av pm jag fått på facebook och kommentarerna här på bloggen (fast ni ska veta att jag läser allt och är så tacksam över att ni bryr er!) eller bara chilla lite vid datorn. Fyllde år i helgen, igår var jag barnvakt på aqua nova till John, hans kompisar och deras småsyskon hela dagen (å va roligt det var!) sedan när vi kom hem på kvällen gjorde John en liten födelsedagspresent åt mig i efterskott, nämligen en tårta. Här kommer lite bilder på det.

Visst är han fin min prins? Och duktig!
Sen idag har det verkligen varit full rulle trots att två utav sakerna jag bokat för dagen blev inställda. Så att nu äntligen få sitta här, landa och ANDAS- Paradiset.
Nu vaknade Charlie igen. Fan, tar än en gång tillbaka vad jag sa. Nåväl, nu får hon vänta. Jag vill åtminstone hinna blogga klart först.
Det är så konstigt för sedan hon föddes har verkligen tiden rusat iväg. Inte för att det varit sådär fantastiskt kul att ha barn, för det har varit riktigt tufft många gånger, utan snarare för att dagarna fylls upp med så många aktiviteter att man knappt hinner med. Jag vet att innan hon föddes så var jag orolig för att jag inte skulle älska henne. 

Jag trodde att det var fel på mig eftersom jag inte kände den där ”kärleken”till magen och livet som fanns där inuti. Jag kände ju ingenting. Sen när hon föddes så kände jag fortfarande ingenting. Och inte dagarna efter det heller. Då blev jag rädd. För tänk om det jag befarat var sant, tänk så skulle jag aldrig älska mitt barn? För jag upplevde inte alls första tiden med barnet, första ögonblicket då jag såg henne, som så många andra beskriver; som ett rosa skimmer av kärlek och lyckorus. Jag tyckte mest att det var jobbigt, en jobbig förändring. Och visst, hon var väl söt som alla sa, men den vackraste ungen på jorden? Nä. Bara en helt vanlig men kanske ovanligt välskapat bebis. Nu har jag blivit lite äldre occh lite klokare. Jag har förstått att det där ”skimret” inte upplevs av särskilt många utan att det snarare är något som sägs för att det är mallen på hur man ”ska” känna. Jag tänker inte leva efter någon mall och jag kan stå för mina ord: Jag älskade inte mitt barn från första stund.
Nu, tre månader senare, kan jag, här & nu, skriva det för första gången, Jag Älskar Min Bebis. Nu gör jag det. Och jag har oroat mig helt i onödan.
Det kommer fortfarande att ta tid innan jag känner den där översvallande lyckan, om jag någonsin kommer att känna den. Men jag är stolt över att kunna våga känna utan att tvingas ljuga för mig själv. Och för att jag var modig nog att låta kärleken ta sin tid. Vågar inte ens tänka på hur det hade gått om jag försökt hålla mig till samma mall som alla andra istället för att ta allt i min takt. Tur att man är så stark. Annars hade den här resan aldrig tagit sin början. Tack för att ni vill följa oss.

Tanken for genom mitt huvud alldeles nyss när jag bytte blöja på en väldigt ilsken Charlie som precis åkt ner i handfatet för en snabb avvaskning efter att ha kissat ner hela skötbordet inklusive sig själv; ”Vilken tur att jag valde att skaffa barn så ung!” Varför? Jo, för jag hade aldrig klarat av det som 40 plussare.
Okej okej, jag vet att nya trenden är att skaffa barn då. Med fast ekonomi, förhållande och bostad. Verkligen superbra och intelligent. Men har man orken? Lika mycket ork vid alla vaknätter, skrik och trotsåldrar? Jag hade inte haft det. Till er som har det- Guldstjärna! Jag kommer att vara pensionär innan jag fyllt 30.

Tackar min ungdom särskilt efter en sådan här vecka. Misstänker att Charlie:
1). Håller på att få tänder (vilket väl inte är logiskt möjligt eftersom hon bara är tre månader?)
2). Har en tillväxtsperiod.
3). Bestämt sig för att helt enkelt jävlas.

Senaste dagarna har hon varit ovanligt krävande. Hon klagar så fort man lämnar henne ensam, innan kunde hon glatt ligga och jollra för sig själv i  babynestet men nu skriker hon direkt hon blir lämnad. Tack & lov inte på nätterna, då sover hon fortfarande utan problem; och verkar dessutom bara äta en gång nattetid nu, STORT PLUS. Måste ju skryta lite nu när jag ska till att klaga så mycket; inatt sov hon från 22:00-06:00 utan avbrott. Sköööönt.Nåja, tillbaka till klagandet så jag får ruska av mig det.
Hon har börjat spy konstant igen, helt utan orsak?! Inga kaskadspyor men ganska rikligt flera ggr om dagen. Nån som har någon ide? Har inte ont eller så utan flinar glatt genom spyorna som vanligt (för sin glädje behåller hon) och vi har inte bytt ersättning. Det enda nya är att vi gått upp till 140 ml per mål och byt till en antikolikflaska. Vi kör på NaN 1 i pulverformat. Förutom detta så verkar hon fått nån cravings på John.
Hon stortjuter när han går och när han kommer hem, vilket blir ett litet helvete när han ska till skolan på morgonen. Trodde inte bebisar var såhär känslomässiga. Stackars Johnes kommande flickvän..

Charlie blir tre månader den 24 februari. Hon ligger fortfarande lite ”efter” jämnåriga men börjar komma ikapp. Och hennes temperament börjar visa sig!
Ni är många som frågat mig om hennes personlighet och det är fortfarande lite svårt att svara. Men de egenskaper jag hittills snappat upp är:
1) Envis. Med tanke på att både jag, Jim, min farsa och John är grymt envisa så vore det märkligt om inte hon blev det.
2) Lugn. Lugn bebis i magen, lugn bebis ute. Stämde här. Charlie är väldigt lugn och hetsar inte upp sig. Inte ens när hon blir hungrig.
3) Självständig. Har varit tills alldeles nyligen- och är väl egentligen det fortfarande- så länge hon blir sysselsatt.
4) Förnöjsam. Ja det är hon ju, vår lilla sötnos. Go och glad alltså! 5) Känslig. Som resten av familjen..

Kommer snart kunna lägga till ytterligare ord i listan. Ska verkligen bli spännande att se vem hon är och vem hon är lik. Tror att det blir en liten Nordenhöijdare det där, rakt igenom. Vi får väl se, hoppas kan man alltid! Nu klagar skrikbaggen (hon har tröttnat på babysittern) så får väl försöka underhålla på annat sätt. Inställd KBT idag så har ju hela långa dagen på mig att roa bebis.. Suck. Kram på er!