Hej hopp! Vill börja med att tacka för alla gratulationer.
Jag har egentligen aldrig varit så förtjust i födelsedagar, inte min egen åtminstone. Det blev så någonstans på vägen; efter att jag fyllde 18.
Efter var det som just den dagen på året förföljdes av otur och bråk. Så efter att det upprepats i ett par år började jag istället för att längta, frukta min födelsedag.
Så blev det även i år. Dagen började med bråk, trots att jag verkligen försökt göra allt för att förebygga det. Men det blev så ändå. Sm sagt- förföljd av otur. Nästa år ska jag verkligen ge mig fan på att det inte ska bli så. Drömmen är att bli ordentligt firad, frukost på sängen..presenter..tårta..kramar…
Brukar bli motsatsen. Någon som känner igen sig? Eller är det bara jag som alltid verkar få det tillklantat på födelsedagen?!
Det blev bra ändå, till slut. Tack vare ni som skrev så fina inlägg till mig på Facebook, sms och meddelanden.
Och för de fina presenterna jag fick utav mina föräldrar (diskmaskin-ÄNTLIGEN!!!!), underbar måltid hos svärfar (Rotmos och fläsklägg, mmmmmmmm) och myskväll hemma ensam med Jim. Idag blev dagen lite bättre. Bråken upplöstes (tänk vad mycket en kram kan göra) occh jag fick äta fin middag hos farmor framåt kvällen.
Imorgon agerar jag ”barnvakt” igen och följer med John & hans kompisar till aquanova. Max, den gullungen tänker betala in mig som en födelsedagspresent.. Jag blir så fantastiskt glad över att John har honom som kompis. Tänk om jag haft en sådan vän i den åldern..Själv fick man nöja sig med Emelie! Efter badet blir det hem för lite tårtbak och sedan kommer Jocke (och förhoppningsvis ett par fler, vill ni komma är ni välkomna!) på fika. Blir bra avslappning inför tisdagens stress. Har lyckats boka in myg på fem saker, vilket två sker samtidigt; hur nu det ska funka? Nåväl, det återstår att se imorgon. Nu mina vänner, ska jag lägga mig. Hann alltså inte nörda på facebook idag heller.. Fasiken att tiden aldrig räcker till. Jag som tänkt svara på frågestunden (som jag borde gjort för typ två veckor sedan, jag vet, förlåt) men det blir aldrig som man tänkt sig. Tur att det är en dag imorgon också. Stor kram!