Varför får det aldrig ett slut? Snälla, lämna mig och min familj ifred.
Ska jag behöva gå runt och vara rädd för att du ska skada mig? Förstöra lägenheten? Våra tillhörigheter? Våra djur? Mina barn?
Du har hotat att döda båda två vid ett tidigare tillfälle. Charlie skulle du sprätta upp blodådrorna på. Och kasta från balkongen. När du uttalade dessa ord var hon bara tre veckor gammal. Du ville komma till BB så du kunde slänga henne i golvet. John ville du skära halsen av. Och vårt hem ville du bränna ner.
Under tiden som vi väntade på rättegången så lät jag inte John gå ut ensam. Efter misshandeln som du åsamkade mig förstörde du vår trygghet och det som jag lärt mina barn- att det finns något gott i alla- vägde ingenting längre. Du förstörde vårt liv .
Nu är det dags igen. Du blev dömd en gång för mordhot. Nu väntar vi på dom nummer två, för grov misshandel. Och nu, idag, så börjar du igen.
Anledningen den här gången är att vi ”stulit” din katt, som du tidigare gett bort till en vän som vi sedan fått ta över. Vi har haft katten i snart fem månader. Han har blivit en i vår familj. Nu fick du reda på att det är vi som har fått honom och då har du en anledning att ge dig på oss igen. Du hotar att du imorgon ska göra intrång i våran lägenhet. Får du inte katten ska du skada oss och våra saker. Tro mig, ingen dörr kommer att öppnas för dig. Polisen har gett mig sitt ord att omgående vara på plats om jag ringer ett samtal. Men det finns ingen myndighet jag litar på efter det som hänt. Snälla, säg mig en sak, du sjuka människa som hotar att döda något så rent som ett spädbarn, hur kan du ens få fortsätta existera? Hur kan du vara så full av hat? Jag hoppar till vid minsta ljud. Rädslan är stark.
Jag förstår inte.. Jag förstår bara mina känslor.
Panik. Rädsla. Skräck. Ilska.
Jag ber dig om en enda sak. Låt oss vara ifred nu. Men så länge som du lever kommer jag aldrig bli bönhörd. Vi kommer alltid att få leva med en stark hotbild över oss. Jag kommer alltid få passa mina barn och vara rädd för att du ska skada dem eller mig. Min pojkvän kommer alltid få stå ut med min rädsla.
Och vårt liv kommer aldrig bli sig likt, så som det en gång var. Innan du bestämde dig för att hata mig. Jag har aldrig önskat någon människa död.
Att jag gör det nu, skrämmer mig.