Fy satan vilken dag det har varit! Jag är totalt körd både i kropp & knopp. Slutgiltiga beviset för det var när jag precis hällde i vetemjöl i stackars Miltons matskål i tron att det var hundmat vartefter jag skällde på stackaren för att han inte ville äta.
Vi fick totalstopp i toaletten i tisdags så vi har varit utan toa sen dess. Säterbostäder kunde inte återgälda felet eftersom de var för stort så de fick ringa spolbilen idag som fick rensa hela systemet. Nej det är ingen (läs John och Jim) som skitit stopp i dasset utan troligtvis är det någon senilkärring som spolat ner kattsand (vi delar nämligen system med hela gatan) och på så vis nött ut hela avloppet unnan för unnan. Jag visste att något inte var riktigt bra när det började läcka vatten ur toaletten förra veckan.
John ropar: ”Mamma det läcker från toan!”
Jag (helt inne i skapa en sim) ryter irriterat: ”Nej det gör det fan inte alls.”
John efter ett par sekunders tystnad: ”Jo det gör faktiskt det..”
Jag (fortfarande grinig) :”Tyst!”
John: ”Kom hit och titta då.”
Jag (tjurigt muttrandes reser på mig och går dit): … Jo fan det gör det. Helvete!”
Sedan kom stoppet och så småningom också läckor från badrummet. Så vi har levt som urtidsmänniskor, kissat utomhus och skitit hos vänner och bekanta.
Men nu ska de förhoppningsvis fått ordning på skiten (haha-haha!) men det är inte utan att man är lite nervös varje gång man slår sig ner på dasset.
En spännande erfarenhet rikare!
Jag och Charlie var förbi öppna förskolan i morse också, där vi slapp några missöden utom en rejäl regnskur som öste över oss när vi kom hem och hon var glad och pigg hela tiden. Tvingade på henne ett par nya fina kläder i 62 men resultatet blev så pinsamt att jag väljer att låta bli att lägga upp en bild på det. Bara å inse, hon får hålla sig till 56 ett tag till.
I stallet följde oturen efter och jag, Rebecca (som precis börjat som skötare, stackarn) och Ewa fick tampas i riktigt busväder med griniga förtvivlade hästar.
Inte en enda gång undkom jag att bli trampad och läget blev lite ostabilt när jag fick en liten vettskrämd ponny vid namn Fanny i famnen (Vi har tränat en hel del NH ihop och stackarn sökte därför trygghet hos mig när de andra stona var elaka mot henne i regnet) vilket inte direkt är vad man suktar efter med tre galna ston i hasorna som alla avskyr regn.
Dessutom är min äkslingspumpa skadad så blir ingen ridning för oss på söndag.
Pysslade lite extra med godbiten och gav ett äpple som plåster på såren.
Den stora frågan är då: Vem sjutton ska plåstra om mina sår?! Nä jag får väl göra det själv då, käkar en twix, gör kvällsmackor åt grabbarna och lägger mig därefter.
Vi hörs imorgon, trevlig kväll! Nadia