Ja jag verkar faktiskt ha glömt hur man beter sig när man är ensam.
Förut när jag bodde hemma hos mina föräldrar var jag ofta själv på både dagar och kvällar och njöt i fulla drag.
Jag hade alltid något att sysselsätta mig med. Men vad fan var det för något? Vad gjorde jag egentligen? Med all tid? Jag värdesätter fortfarande högt att vara ensam.
Men sen vi flyttade hit till åsen och blev en stor familj så har jag blivit så van att ha folk omkring mig att det blivit märkligt att vara ensam.
Går bara runt, runt och funderar på vad jag ska göra. Grabbarna är barnvakt åt Charlie och de är nere i dalen. Jim är hos sin far tillsammans med Jack.
Visst, jag njuter. Men jag måste nog börja om från början, för jag har glömt hur ensamhet känns 😉
