Månadsvis arkiv: augusti 2015
En god mor
Idag har jag satsat på att vara en riktig god mor.
Till Johns stora förtret var jag & Emi ner på biblioteket igår och lånade honom två böcker.
Varför? För att jag har insett att min fjortonåring knappt varken kan läsa eller skriva. Och ni vet ju hur viktigt jag tycker det är, jag som satsar på en karriär inom skrivandet.
Sen ÄR det ett måste om när han i framtiden kommer att söka ett jobb. Så nu har jag tillsammans med min vanligtvis urblåsta bästis (förlåt Emelie, men även du har tydligen dina snilleblixtar) klurat ut ett litet system för att få upp Johnes intresse för läsning. Om han läser ut en bok varje månad får han en liten överraskning.
Han ska läsa minst ett kapitel själv om dagen och så läser jag lite för honom ur en annan bok på kvällen. Låter det löjligt? Ni kanske tycker att jag förlöjligar honom? Behandlar honom som en femåring? Då ska jag förklara för er att jag struntar blanka fan i vad ni tycker.
”Så du menar allvar, tänker du läsa för en fjortonåring?” Oh ja, det tänker jag. I mina ögon finns det inget som heter för gammal när det handlar om att lyssna på en saga.
Och det finns väl inget mysigare sätt att avsluta kvällen tätt intill någon man känner sig trygg med för att lyssna på en avslappnande bok? Fram tills att John var tretton var det de enda sättet jag kunde få honom att somna på. Så varför inte låta honom läsa för mig nu istället? Synd bara att böckerna är helt värdelösa. FOTBOLL.
Här har ni en bild på eländet.
Har försökt vara en god mor för Charlie också och låtit henne dra sönder tre plastpåsar,
förstöra fem pappersservetter och kladda ner hela sig med gröt.
Var ytterligare lite god mor mot John (i vems ögon vet jag inte..) & såg till så att han gjorde sin Hk läxa.
Tro det eller ej men den gick ut på att städa rummet. Är riktigt stolt över John. Från att aldrig i hela sitt liv gjort en enda läxa till att göra alla han får är ett stort steg.
Duktig unge! Och mina lockar börjar komma tillbaka, äntligen <333
Blev en sväng till stallet när alla mina godmor uppgifter var utförda.
Vi fick rida i ridhuset idag eftersom varken jag eller Rebell har en snorkel. Gick bättre än igår då jag ärligt övervägde att aldrig mer sätta mig på en häst igen.
Nu får han vila fredag så rider vi ut på lördag efter tävlingarna och jobbar vidare nästa vecka.
Har väl blivit dags att avsluta här för att göra kväller.. Men till er som fortfarande läser min blogg, vill jag framföra mitt varmaste tack.
Är det något särskilt ni vill läsa om, SKRIV.
Den dåliga mamman
När tiden den rusar och allt bara står still
När natten kommer med dess väldiga mörker
Efter att vi har bråkat
Efter vi sagt
Allt sådant som vi inte har menat
Då önskar jag så att jag kunde få
Chansen att spola tillbaka
När du bara skriker och allting blir fel
Kanske att jag skriker tillbaka
När du springer hemifrån med gråten i hals
Och jag bara låter dig springa
När jag egentligen borde ha vaggat dig så tryggt i min famn
Istället för att låta dig ensam bort löpa
Då är jag den dåliga mamman
Nätterna som varit och nätterna som gått
De gånger jag känt att jag inte orkat med dig
När du envisats med att vakna till liv varje kvart
Trots all mat jag pliktskyldigt gett dig
När vi haft så bråttom
När tiden varit knapp
Och du passar på att göra ned dig
Hur jag suckat och svurit tyst för mig själv
Att du aldrig någonsin kan ge dig
Då är jag den dåliga mamman
När du skakat av ångest så bitande kall
För att du inte har orkat mera
När du legat på marken
Kippat för att få luft
Och jag i ett par sekunder för mycket har tvekat
När jag inte kunnat sätta regler
När jag inte har förstått
När jag inte sett saken ur ditt perspektiv
Utan bara förmodat och därefter gått
Då är jag den dåliga mamman
Älskade tonåring
Älskade barn
Det är mycket jag gjort som jag ångrat
Jag har alltid velat er väl men ibland blir det fel
Och då ångrar jag mig tyst hela natten
En mamma kan vara stark
Men så liten ändå
Och emellanåt inget dera
Ibland tampas vi blodtörstigt med vinden så rytande hård
För att ibland krypa ihop på den sköraste mark
Och kippa efter luft och vatten
Men glöm inte
Älskade barn
Att mamma finns där och förevigt
Hur mycket det än blåser
Hur mycket vinden än gror
Kommer hon aldrig att falla över kanten
Ibland är jag den dåliga mamman
Och det måste jag få va
För ty efter varje misstag finner man hoppet
Älskade barn glöm inte mina ord
Nästa gång jag är ute på djupt vatten
Främlingsfientlighet- och kritiken man får ta för att ha ett barn som inte är det
När Charlie fyllde fyra månader började vi höra talas om främlingsfientlighet.
Främlingsfientlighet är ett stadium som bebisen brukar befinna sig i från fyra månader och framåt ettårsdagen. Det tenderar att infinna sig som starkast från åtta månaders ålder och är en naturlig instinkt hos det lilla barnet. Främlingsfientlighet får barnet att ta avstånd och rent av skrämmas av praktiskt taget alla människor bortsett från den egna inre familjen. Från att ha varit framåt och nyfiket blir barnet blygt och inåtvänt. Bebisar som tidigare kunnat hoppa från famn till famn gråter plötsligt hjärtskärande så fort dem ser en annan människa närma sig med utsträckta händer, till och med mormor som tidigare varit nummer ett blir nu en hotande fara som mamma och pappa till varje pris måste skydda barnet ifrån.
I Sverige är främlingsfientlighet så normalt och självklart att det enbart ses som något positivt. Och det ger oss få som har barn som passerar utanför dessa självklara normer sneda blickar. Min dotter fyller nio månader idag. Hon har från början varit ett ovanligt snällt och nöjt barn & har inte krånglat vare sig vid läggning eller tandsprickning. Hon är inte heller ett dugg blyg och har inte – och verkar inte heller komma – till det stadiet då mamma och pappa är hela världen & då hennes övriga släktingar blir bebisätande monster i hennes ögon. Va skönt för er, kanske ni tänker. Och JA- Det är fantastiskt! Det är underbart att ha ett barn som glatt möter omgivningen med ett stort leende, som går att lämna över till mormor & morfar ett par timmar utan att man ska behöva känna dåligt samvete och som gärna tar en pratstund med en utav mammas kompisar medan jag själv får ett par minuter över till att skriva ett blogginlägg eller ta en glass. Det är roligt med ett annorlunda barn och det är skönt att hon verkar fungera så bra socialt ( nu menar jag INTE att det är något fel på era barn som är främlingsfientliga, det är ju en del i deras utveckling och alldeles väldigt normalt så snälla, misstolka mig inte) och att hon verkar hoppa över den här fasen som i mina ögon skulle bli lite jobbig, men det innebär tyvärr problem.
Dessa problem heter Övriga föräldrar.
Föräldrar som gärna lägger sig i och svänger med pekpinnar över vår lilla dotters huvud. Som om det inte vore nog med detta eviga prat om att hon är liten till växten så ska hon och vi nu dessutom få utstå kritik för hennes socialitet. Vi har både fått höra att hon med största sannolikhet är Autistisk eftersom hon är så öppen mot andra än oss när hon egentligen befinner sig i en fas då hon borde ta avstånd och att hon därför som vuxen kommer få grava sociala svårigheter.
Vi har fått höra att vår och Charlies anknytning är så rubbad, att det är därför hon söker kontakt hos andra människor. Att det är p.g.a. dålig anknytning som hon svarar med ett lyckligt joller när någon utomstående tilltalar henne istället för att börja gråta hjärtskärande. Att jag och Jim som föräldrar misslyckats totalt med att ge vårat barn så pass mycket trygghet så att hon aldrig vill söka annan socialkontakt och att Charlie inte känner något band till oss föräldrar.
Jag vill bara uppmana, kanske till och med be ni som sitter inne eller kastar ut dessa, som ni säger, ”uppgifter” att sluta.
Vi är föräldrar som ni andra varken sämre eller bättre. Men jag kan garantera er att vår dotters sociala förmåga INTE beror på en dålig anknytning till oss. Det fick våran älskade Barnsköterska på bvc göra klart för oss vid vårt förra besök då vi ledsna och förtvivlade frågade henne om det stämde, det vi hört. Charlie är helt enkelt en ovanlig individ. Hon är inte misskött, bara glad. Hon är inte autistisk, bara nyfiken. Låt henne få fortsätta vara det. Tänk på vad ni säger och framförallt; hur ni säger det.
Snälla, respektera mig.
Dags att jobba!
Laddar upp med lite energi innan dagens arbetspass.
Jag & Rebell ska arbeta tillsammans nere på ridbanan idag också.
Som ni vet har han varit skadad sen flera månader tillbaka. För tre veckor sedan började jag skritta honom & igår travade vi för första gången.
Stelt och lite kantigt; men oj va kul han tyckte att det var! Att han sen är så fet att han inte kommer in genom stalldörren utan att ta i med magen är en annan femma..
Önskar er en trevlig dag, kära vänner & ovänner! Får väl se hur mör jag är i benen idag efter att ha ridit tre hästar igår.
Puss på er!
Dags för ensamhet igen
Varför är det så svårt att sätta sig vid datan när solen skiner?
Hela min kropp skriker UT och när jag väl uppfyllt dens önskan vill den in igen, för det var ju inte alls sådär varmt som det såg ut att vara innanför köksfönstret.
Nu har sommaren lidit mot sitt slut. Inte för att låta som en tråkig pesimist, men vafan är det för soommar vi haft egentligen?
Bara en massa regn och när solen väl tittat fram har det legat kyla i luften. Där har man legat i solstolen nere vid poolen med sammanpressade ögon och darrat av kyla, men stannat kvar ändå för att kanske få en liten hudförändring, bli en liten nyans brunare. Okej, vi har haft fina dagar också. Men ärligt talat, hur många då?
Om inte nästa sommar blir bättre så flyttar jag till Australien och gifter mig med en rik australiensare. Baj, baj jim! Ja jag har tragiskt nog glömt hur man stavar till hejdå på engelska. Föräldraledighet är inte bra för mig.
John började skolan igår, åttan så nu är han stor. Eller ja.. halvstor kanske. Minns fortfarande när han gick i femman, ville sitta i knäet JÄMT och blev glad om han fick en glass när han grinade. Nu krävs mer avancerade saker, en fiddy till exempel.
Detta är en ”Fiddy” för er som är lika ointresserade som jag.
Varför i hela helvete han ska lägga 1700 på en sån där mördarmaskin kan jag tyvärr inte svara på. Tonårsrevolt kanske.
Han kommer knappt få köra på den för varken mig eller Sveriges regering iallafall men om han nu vill slänga sina sparpengar på den där så ska jag inte lägga några hinder i vägen. Det som är mest vansinnigt är att han ska åka 2 timmar till Eskilstuna för att hämta den och sedan tillbaka igen. Själv kommer jag glatt att ge honom en åksjuketablett så den stackars menlösa föraren slipper få en nerspydd bil som tack för att han kör dit och sedan ska jag njuta i solen om den finns kvar till helgen.
Annars får jag väl åka pulka.
Jim börjar skolan på torsdag TROR han iallafall & för att fira detta tänkte vi äta lunch nere på grillen idag.
Det lönar sig att föda upp kaninungar, vi har inte kunnat unna oss en pizza på hela sommaren.
Efter lunch åker jag till stallet för att först rida Rebell och sedan svettas på terminens första ridlektion. Är faktiskt ganska tacksam för att jag den senaste månaden ridit två hästar om dagen. Konditionen är åtminstone på topp! Önskar er en trevlig dag! Njuuuuut.
P.s
Jag har kommit fram till att jag missbrukar ordet faktiskt.
D.s
Äntligen sommar
Har haft ett par häääärliga dagar med SOL! Det var verkligen på tiden.
Så dagarna har varit rätt fullspäckade. Ridning på förmiddagen, laga lunch, pressa den lilla tid som ges & sedan hem och sköta hem & barn.
Jag har nog aldrig längtat utomlands så mycket som nu. Sparar varenda krona men vill inte åka själv så om någon vill hänka är ni välkomna!
Bjuder på lite somriga bilder såhär i slutet på sommaren, den har ju för sjutton inte dykt upp förrns nu!
Hoppas ni andra fått njuta ordentligt. Här ser ni min helg.
LIVSFARLIG HUND OCH DESS ÄGARE EFTERLYSES!
Jag går ut med en efterlysning efter två monster. Två människor som i mina ögon & också förhoppningsvis även i andras efter mitt inlägg, är förkrympta vidriga varselser.
Dessa monster stötte min farbror på under en vanlig löprunda tisdagen den 4/8 klockan 17:30. Han brukar ofta springa den rundan och var på gott humör.
Sen hörde han skallet och ett par sekunder senare kom två stora svarta hundar utspringande från skogen..
Att springa är hans största hobby och det han lever för. Det han lever av. Att springa är för honom att leva. Att känna sig levande. Ska han berövas de livskallet bara för att två personer inte kan hålla reda på sina husdjur, två mördarmaskiner som i vilket ögonblick som helst kan gå till anfall på nytt?
Min farbror var inte provocerande. Han sprang bara i godan ro på den stig där han alltid brukar springa för att plötsligt se två stora skällande hundar komma utfarande ur skogen. Paniken han kände då när en utav dem, den största, går till attack och hänger sig fast i hans ben tills det slits i trasor, går inte att föreställa sig. Inte heller smärtan som kom efteråt när paret oberört hade kallat till sig hundarna och flytt därifrån på en fyrhjuling. Eller rädslan som han känner nu efteråt över att vistas i skog och mark; på den stig som han älskar.
Min farbror blev svårt skadad både fysiskt och psykiskt. Han går på smärtstillande och kan inte röra sig utan stor ansträngning och hälta. Han kan inte springa eller cykla på länge, och även den dagen han förhoppningsvis kan det igen, så kommer han kanske hindras utav tanken på att dessa bestar fortfarande lurar någonstans därute.
Vi MÅSTE tillsammans förhindra att det här händer igen.
Det kunde lika väl varit du, din hund eller ditt barn som råkat ut för den här ohyggliga händelsen. Jag har själv en liten dotter på 8 månader.
Om det varit henne som hunden attackerat skulle hon inte finnas kvar hos mig nu. Nästa gång kanske det är just ett litet barn som faller offer för en utav dessa hundar,
Hjälp till & förhindra detta genom att dela mitt inlägg och se till så att det sprids så pass att paret blir tvungna att ge sig tillkänna.
Vad är det för människor som lämnar en svårt skadad människa ensam i skogen, plågad utav ett djupt sår som deras egen hund orsakat? Min farbror har rätt till upprättelse och vi måste se till att hunden blir avlivad innan den hugger igen.
Det är inte hundarna jag klandrar. Utan människorna som behandlat dem så illa att de går till angrepp.
DELA OCH SPRID VIDARE! Tillsammans kan vi göra skillnad.
VI LETAR EFTER:
Ett par i 35-40 års åldern troligtvis hemmahörande i Tjärnan mellan Hedemora/Säter.
De smet från platsen på en grön fyrhjuling, mindre modell.
Parets två hundar är båda svarta och ganska stora. Den största av dem som högg min farbror liknades vid en rottweiler medan den andra var något smäckrare i modellen.
Känner du igen dessa monster? Tveka inte att kontakta mig eller polisen på 11414.