Att människor ska anmärka på ALLT – ska det vara så svårt att ta bort mig från Facebook eller sluta läsa min blogg om ni ”inte gillar mitt sätt att skriva på”? Eller behöver ni helt enkelt något att anmärka på för att känna er bättre själva? Hur orkar man?! Jag blir ju själv alldeles trött av att höra på er. Tror ni allvarligt talat att jag lagt ut en annons på ungen på ebay?! Herregud! Skaffa ett liv och låna en bok om sarkastiskt humor. Är jag en ”dålig” förälder för att jag skrev ett inlägg igår om att vi önskade att vi använde kondom? Och skriver jag heeeeeeeeeeeeeela tiden nedvärderande saker om min bebis? Dåså- SLUTA LÄSA.
En blogg är en dagbok. En öppen dagbok. Det finns mängder av bloggar. Jag talade med en annan storbloggare igår via sajten och vi diskuterade just det här, nätmobbning.
För det är JUST DET flera utav er håller på med, är ni medvetna om det? När ni gör en anmälan till socialen för att jag ger Charlie ersättning, skriver att jag är trött för att hon krånglat på natten, att jag ska sälja henne på ebay, att jag åkt på kryssning och lämnat henne med pappan.. så är det mobbing.
När ni skriver en lång kommentar, som den jag fick igår ;”din jävla fitta du borde inte få ha barn..” så är det mobbing. Nätmobbing,
Jag har många, många, många exempel på folk (särskilt med barn) som blivit nätmobbade utan att de egentligen gjort något alls. Ett levande exempel är Isabella Löwengrip.
Hon skrev om hur jobbigt hon tyckte det var att dels få en pojke och inte en flicka och sedan hur tufft småbarnslivet var; vilket vi ALLA tycker ibland. Vi är väl fan inga superhjältar! Hur som helst så mobbades hon så svårt att hon övervägde att ta bort sin blogg helt och hållet. Lika så jag. Men vi har båda valt att fortsätta tack vare att de FLESTA kommentarerna är fina och stöttande. Att vara småbarnsförälder ÄR tufft. Är du ung är det ännu tuffare. Har du en diagnos kan det ibland bli nästan outhärdligt. Men det är underbart också. Och roligt, givande och fantastiskt. Oftast. Såhär skrev jag i gårdagens inlägg:
Just precis så är det. Sådana här dagar önskar jag att vi använt kondom och jag skulle vrålat nej rakt ut om någon frågar mig om jag tycker att de ska skaffa barn.
Fy satan vad jobbig hon varit! Skulle någon fråga mig om jag tänker skaffa fler så skulle jag skaka på huvudet – igår sa jag att jag ville ha fyra stycken!
Ni förstår väl att jag inte är seriös?! Om inte så har ni två val.
1). Läs inte min blogg. Hitta en annan som du trivs bättre med.
2). Läs om texten igen och le. Skratta. Se min sarkastiska humor. Eller ska du göra en anmälan på skaparna av kondom reklamen också?
Skrev också:
Provat med mat (flaskan är kul att hålla upp och ner) och bytt blöja. Inget hjälper så nu har vi gett upp och lagt ner henne i sängen igen. Och där får hon ligga och vråla medan vi turas om att gå in var femte minut. Visst känns det elakt men vad gör man? Försöker aktivera en övertrött bebis som ska upp tidigt imorgon när man själv är så slut att man knappt vet vad man heter? Skulle inte tro det va. Men om någon skulle vara intresserad av att köpa henne så är vi inte omöjliga. Inte ikväll iallafall.
Här är det väldigt intressant för jag skriver BÅDE att inget hjälper så vi går in var femte minut (nattar om) och använder oss därav den fruktade fem minuters metoden som jag tycker är väldigt bra och som funkat utmärkt på vårt barn och att Men om någon skulle vara intresserad av att köpa henne så är vi inte omöjliga. Inte ikväll iallafall. Tror ni på största allvar att vi går runt och letar köpare? Jag kan inte låta bli att skratta. För att vara förtydligande, så är hon tyvärr inte till salu längre haha.
Nä men allvarligt. Gör mig en tjänst och sluta läsa min blogg om ni stör er så fruktansvärt mycket på den. Den här bloggen är till för att hjälpa både mig själv och andra. Den är inte till för att försköna ett vardagsliv som inte finns. Jag vill att den ska vara en ledstjärna för andra föräldrar (kanske med adhd) där dem ska känna igen sig och kanske få skratta lite. Men framförallt vill jag att dem inte ska känna sig ensamma. Och att de ska förstå att det ÄR OKEJ att ha dåliga dagar även som mamma. Det är helt okej att vilja sälja ungen på blocket, rymma hemifrån, slänga sig in i en klippvägg.. Man får känna så. Och då vill jag finnas där med mina ord, tankar och resonemang. Som en förebild för dem som lever i det tysta. Jag är stolt över mig själv för att jag vågar. Men mitt bloggande skulle bli enklare utan er som inte uppskattar den.
Tänk till!