Månadsvis arkiv: november 2015

Har inte skrivit på ett par dagar. Anledningen är väl utan att ljuga att jag inte mått sådär jättebra.
Har tjafsat med en utav mina allra närmaste vänner; den person som känt mig länge och som jag alltid kunnat ringa till. Nu när jag inte kan ringa henne längre
så har det blivit ett tomt svart hål och jag känner mig ledsen och nedstämd. Väntar nu på att hon ska höra av sig & visa att jag är viktig för henne. Men det verkar ta sin lilla tid.. och under den tiden mår jag inte bra.

Har dessutom börjat drömma mardrömmar VARJE kväll. Vad det beror på vete sjutton. Om någon har ett förslag så får ni gärna langa fram det.
Min nattsömn börjar bli ordentligt störd & likaså mitt humör. Hemma lullar allt på som vanligt bortsett från att jag blivit osynlig.
Grabbarna har börjar spela CS och sitter med stängda dörrar och pratar i headset. Jag är förvisad ut till köket. Inte ens slå in julklappar som John tyckte så mycket om lockar längre. Och en gemensam filmkväll kan jag ju bara drömma om; de sitter fast i stolen. Orkar inte göra något åt det för tillfället men när jag mår bättre då kommer jag elda upp deras strömbrytare 🙂 Idag fick jag besök utav mina fina vänner från Borlänge, Linda & Matte. Tänk att de åkt ända från storstaden för att hälsa på mig, inte illa!
Charlie charmade dem förstås så nu kanske det blir tätare mellan besöken haha. Hon tog sina första krypsteg idag, men förundrar fortfarande att kravla som en stridspilot – de går ju snabbare! Snart kommer hon börja gå det är jag säker på. Hon ställer sig upp mot allt och har börjat släppa korta stunder. Och ettårsdagen närmar sig med stormsteg!

Imorgon dödligt tidigt ska jag på vikarieinformationsmöte nere på Kungsgårdsskolan. De blir det !3:onde jobbet jag söker på nu, så håll tummarna.
Börjar fatta det där med gymnasieutbildning.. nu ångrar man att man inte skötte sig i skolan eller framförallt – för att man inte fick den hjälp som man hade rätt till. Bäst att driva på John ännu hårdare så han går ut med godkända betyg.
Nu har ni fått en liten uppdatering. Hoppas den inte var alltför deprimerande. Vill avsluta inlägget med att Gratulera min älskade farfar som tyvärr inte finns med oss längre. Idag skulle du fyllt 95. Jag älskar dig. Hoppas du vakar vid min sida.

Kram & sov gott!

Är egentligen alldeles för trött för att blogga men är ju tvungen att berätta den fantastiska nyheten ; min mobil har återuppstått från dom döda!
Med lite hjälp från Emelies farsa är den nästan som vanligt igen. Han böt aldrig batteri utan vill att jag ska prova med en annan laddare först (Jag som redan testat TRE stycken gush) så vi får hålla tummarna att det kommer att lösa mitt telefonproblem/livskris. Dock är den fortfarande kolossalt seg och laddar ur fort – men den går åtminstone att använda nu.

Vad har ni haft för er ikväll, kära läsare? Och vad har ni för er just nu? Troligtvis har ni både läsk och en stor godispåse framför er. Jag kom försent från mina föräldrar med Charlie så jag hann ingenting köpa.. Kanske därför jag känner mig smått deprimerad? Godisbristen kallas. Dessutom är jag så orolig för John. Han har ju lämnat hemmet flera timmar och är på innebandyturnering med skolan!!!! Panik, panik, panik säger mitt kontrollbehov. Helst skulle jag vilja ringa honom och kolla så allt är okej (han har ju faktiskt varit borta sen klockan sex) men så pinsam har jag lovat honom att inte vara. Får helt enkelt förlita mig på att hans lärare ringer om han får en klubba i skallen och måste åka in till Falun med ambulans. De lugnar tyvärr inte en hönsmamma.. Jag vill ha alla mina kycklingar hemma i hönsgården en fredagskväll!
Får ta & lugna mina jobbiga nerver med lite De okända så jag kan lägga tiden på att bli rädd istället. UTAN godis. Vilket öde. Trevlig kväll!

Yes imorgon ska jag göra min tredje ögonoperation.
Första under narkos när jag var 10, andra utan narkos för 1,5 år sedan och så nu den här som också kommer att ske utan narkos.
Tänk er känslan att någon gräver runt i ert öga. Ni känner verkligen hur de håller på och joxar runt därinne men det gör inte ont utan känns bara.. obehagligt.
Då & då rinner det vätska nedför ansiktet blandat med blod från såret som du vet är helt öppet.. Det är bland det äckligaste jag gjort faktiskt och bara tanken på att jag imorgon ska göra samma sak igen gör mig lite äcklad. Avskydde just det där; att känna hur de är inuti något som jag vanligtvis ser med. Och sedan – poof- hur man plötsligt inte ser nått alls för att de plockat ur hela linsen. Det är det som är det kaotiska med operationen; går det snett så kan man faktiskt förlora synen.
Men jag som har en mycket ovanlig ögonsjukdom som gör att mina linser glider bakåt har inget annat val. Opererar jag mig inte emellanåt så blir jag blind iallafall.
Easy Choice liksom & jag är säker på att det kommer gå bra! Tack Sverige för att vi har så bra sjukvård.

Usch kommer ihåg förra gången jag opererade mig.
Den dagen var en utav de värsta i mitt liv för då blev John övertalad av en släkting att han skulle flytta till henne, en ostabil person som han aldrig haft särskilt bra kontakt med, endast i perioder. Förtvivlan som jag kände då för att jag visste hur fel det var och hur illa det kunde bli.. och sedan sorgen när jag kom hem till huset & hittade honom minst lika förtvivlad.. Han hade inte kunnat säga ifrån, hon behövde ju pengar.. Nej det glömmer jag aldrig. Vissa saker fastnar & det här är något som kommer finnas kvar inuti mig (och även flera andra som chockade tog emot det ogenomtänkta beskedet) för alltid. Tackar gud att det inte blev så! Han kan inte ha det bättre än vad han har det nu och jag är väldigt stolt över honom.
Nu ska jag servera min fina familj en Flygande Jacob som står och puttrar i ugnen. Trevlig kväll!

.. och vi är tillsammans du å jag…

Kom precis hem från öppna förskolan så har fått en låt på hjärnan. Har inte varit där på ett par veckor så glömde hur lätt det var att bli beroende
trots att låten egentligen inte är ett dugg bra! Idag fick vi dessutom be en bön under sångsamlingen vilket jag glatt hoppade över. Tänk att allting ska vara religöst!
Charlie älskar att vara på öppna och träffa andra barn & föräldrar (!). Idag dissade hon mig nonstop och blev arg så fort jag tog i henne. Hon har fått en sån jäkla vilja och det är så kul att se hur hon utvecklas till en självständig kravlande, dreglande individ. Första gången vi gick dit var hon inte mer än två månader tror jag så det bar bliivit en del besök där. Lider verkligen över att jag inte har någon telefon.. det kliar så i fingrarna efter att knäppa lite fräscha nya pics.

Igår kväll skulle ni sett Charlie alltså. Hon krånglade som vanligt på kvällen och VÄGRADE sova.
Dessutom VÄGRADE hon att komma till mig överhuvudtaget, hon ville vara hos brorsan som busade och lekte med henne (smart innan läggdags, jag vet.. men skadan var redan skedd) och varje gång jag tog henne ifrån honom för att mata med välling vrålade hon NENNE (Hennes ord för nej) och slängde sig tillbaka till John. Till sist fick han lägga henne (bortvald igen hmm) och då gick jag, Jim och John till tv:n och såg sista delen av The Hobbit. Pricken över i:et var räkmackorna vi åt till.
Finns det nå godare?! Skulle möjligtvis vara kinamat då.. min eviga cravings.
Idag tänkte jag vara avancerad och laga en rolig lunch. Det blev fiskpinnar. Saker blir ju aldrig riktigt som man tänk sig , ni vet. Men imorgon kanske.
.