Jag har inte bloggat på ett tag. Livet har väl liksom kommit emellan. Jag har gått & samlat på mig så många tankar, funderingar & åsikter att jag håller på att spricka. Min profetia om år 2017 har hittills stämt bra. Händelsernas år, jo man tackar. Visst har det blivit så men ur vilken synvinkel vet jag inte. Personliga händelser blandas med händelser som rör hela det svenska folket. Bussolyckan i Härjedalen då 3 barn i min Johns ålder fick sätta livet till berörde mig oerhört. Kanske för att John kunde varit ett utav dessa barn, kanske för att olyckan hade kunnat förhindras om alla barnen burit säkerhetsbälte. Kanske för att jag alltid känt en stort engagemang när det gäller ungdomar, kanske för att det hela helt enkelt är en stor tragedi, eller kanske för att jag hädanefter alltid kommer att bära säkerhetsbälte i bussen – Mitt sätt att hedra dem omkomna. De ska inte ha dött förgäves.
Skjutningen i Stockholm – Vad ska man säga? Inte det minsta oväntat. Tyskland, Frankrike, Berlin med flera.. Vi stod näst på tur. Men ändå lika fruktansvärt och totalt skräckinjagande. Jag såg nyhetssändningen hela kvällen den där ödestigna fredagen 7 april, 2 dagar sedan. Där och då, när det här monstret kapade en lastbil och plöjde fram genom Drottninggatan, dödade 4 personer varav ett oskyldigt barn som snart skulle fylla 12 år, och skadade över 15 människor, förändrades Sverige. Nu börjar snart det inbördeskrig som vi alla fasat för. Kriget inuti oss, i våra hjärtan. Kriget mellan invandrare och infödda svenskar. Muslimer, kristna, icke- troende, förödelsen är inte svår att fantisera om. Jag har redan sett det börja. Alla dessa statusar på facebook. Svenskar som vill slänga ut alla muslimer i landet, muslimer som smutskastar svenskar och kallar alla för rasister. Båda parterna har så in i helvete fel. Jag har aldrig stöttat någon religion, jag stöttar därmed inte islam heller. Islam har många gånger visat sig ge dåliga konsekvenser, precis som den kristna tron. Jag har mina åsikter men dem väljer jag att delvis behålla för mig själv, delvis dela här med er.
Kort sagt – Jag tror inte att hat är lösningen på det här problemet. Jag tror inte heller att daltande är det. Människor som gör sådana här saker ska inte förlåtas, och vi måste definitivt på något vis försöka skärpa kontrollen om vilka som släpps in i landet, och som släpps ut. Vi måste också tysta ner dem nazister OCH rasister, färgade som vita, som vill spä på det här hatet ännu mer. Som vill se oss kriga, som vill se det bryta ut, ta sig ut från våra hjärtan och vidare in i samhället.
Jag håller med dem människor som kallar Islam för en kvinnoförtryckande religion, till viss del. Jag håller också med dem muslimer som hävdar att Islam är något helt annat. Man bör passa sig för att dra alla över en kant – detsamma ska gälla religion. Den kristna tron som alla här en gång levde efter var knappast fläckfri den heller. Men att något är galet, att något gått snett, det bör vi alla vara överens om. Frågan är dock om det handlar om religionen i dess fulla nakenhet, eller i själva verket – något annat? En dag som denna är det lättare än aldrig förr att bli förvirrad. Ordet rasist används gärna till vardags utav ett flertal invandrare, jag har själv fått det i ansiktet – och jag är ingen rasist. Många svenskar söker sig efter andras åsikter istället för att bilda sig en egen, och fattar låt oss säga, idiotiska beslut som de annars aldrig skulle ha fattat.
Jag valde att skriva en uppsats om rasism i skolan och har lärt mig oerhört mycket, tack vare kunniga människor, svenska som invandrare. Jag har intervjuat, lyssnat på föreläsning, sett filmer, lämnat ut enkäter och läst. Det jag har kommit fram till är att ordet ”Rasist” är något helt annat än det som slängs som en jargong mellan människor idag. ”Du har en Sverige tröja på dig, är du rasist?” ”Jag röstar på SD, jag är rasist”, osv, osv, osv… listan kan utan problem göras lång. För att citera en mening ur boken Rasismens historia, ”Rasism är att anse att människor med annan kultur, etnicitet eller religion är lägre slående än andra”, där jag själv lärde mig mycket utav vad rasism är, bortsett från koloniseringen utav Amerika och rasindelningen, och det är intressant läsning. Jag kom efter detta fram till en insikt som svider i mångas ögon, att även en vit människa kan vara utsatt för rasism. Att bli kallad för ”Jävla svennehora”, kan göra precis lika ont som att bli kallad för ”Jävla neger”, utav egen erfarenhet. Detta ska enligt min åsikt i allra högsta grad också tolkas som rasism, och därav minskar klyschorna mellan vita och färgade. Precis som att jag tycker det är fel utav vita att se ner på färgade människor, hävda att det är bättre och att invandrarna ”Inte har här att göra”, så ser jag det lika fel utav färgade att se ner på vita, komma med anklagelser om att vita människor inte förstår vad rasism innebär. Livet är inte enkelt bara för att man är vit. Det ska dock punkteras att jag inte klandrar alla dem som anser att en vit människa inte kan vara utsatt för rasism. Vi har rasismens historia i färskt minne, och jag mår illa av att vara en Europé och på så vis ha ett deltagande i det vidriga som dessa människor utsatte bland annat de svarta afrikanerna för. Det är dock inte bara vita som förslavat människor. Det finns länder idag där befolkningen är färgad och där delar utav befolkningen är förslavad, inte minst barn. Det är inte fel att anse att vita inte kan utsättas för rasism. Men det är inte heller fakta, utan enbart en åsikt grundad på egna värderingar. Precis som min.
Vi är alla, oavsett hudfärg, etnicitet eller religion berörda av det som hände i Stockholm. Vi vet alla också att det var precis det här som förövaren ville uppnå. Denna människa vill sprida hat mellan främst muslimer och kristna/icke kristna svenskar. Ett hat som redan kommer sipprande från olika håll där båda parter gör lika mycket fel. Sunt förnuft är inte svårt att använda. Alla svenskar är inte rasister bara för att dem älskar sitt land. Alla muslimer planerar inte att spränga sig själva i luften. Svårare än så är det inte. Men det gör mig väldigt, väldigt frustrerad.
Sänder er alla min kärlek.
Nadia