Ett steg in i vuxenlivet

Varför hamnar man alltid här när man inte borde?! Det jag borde göra är att ställa mig och diska undan middagen.
Men ni, kära läsare, lockar alldeles för mycket. Och eftersom jag inte skrivit så mycket på sista tiden känns det som om vi har en hel del att ta igen.
Nu ska jag dela något riktigt roligt med er. Kan ni gissa vad jag äntligen har gjort? Visserligen en sådär fyra år försent, men iallafall?
Jo jag har äntligen börjat med mitt körkort!

Jag har tagit det stora klivet ut i vuxenvärlden, den värld som jag snabbt blev inschasad i när jag fick två barn att ta hand om.
Vilken tur att jag när som helst kan ta en timeout och kliva tillbaka igen.

Många förvånas över att ”en sån som jag” ens försöker mig på att ta körkort. Med min grova adhd följer en rad problem; d.v.s. förmågan att organisera och koncentrera sig, Idag var första riktiga kurstillfället. Jag försökte, gjorrde verkligen mitt yttersta. I tjugo minuter blankt lyckades jag hålla koncentretaionen på vad ledaren pratade om. Sedan brast det och jag tappade fokus. Lyckades då och då hitta tillbaka och snappa upp ett par ord. Låter kanske vansinnigt men vet ni? Jag är SÅ stolt över mig själv. Tjugo minuter utan att tappa fokus en enda gång- Jag lyckades! Varför skulle jag då inte lyckas med teori och uppkörning? Det kanske bara kommer att ta lite längre tid. Och bara tanken på att få ge alla dom torrbollar som inte tror på mig enn rejäl käftsmäll genom att lyckas får mig att verkligen tagga till.. Det är nu eller aldrig och jag kommer ge allt! Jag kommer att använda mina barn som drivkraft. Det är för dem jag gör det här! Och så lite för mig själv också. Pepp pepp på mig själv, det här grejar jag fint. Om någon utav er som har körkort känner att ni skulle vilja hjälpa mig lite på traven är jag väldigt tacksam. Bara genom att tipsa och stötta ger ni mig en rejäl posch. Jag kan, jag vill och jag ska!

Vill passa på och tacka er som engagerat er i först Charlies matproblem och sedan först mina och sedan Johns sömnproblem lite extra.
Ang. Charlie så har vi börjat använda oss av en antikolik flaska kombinerat med miniform dropparna som ni tipsade om. Haha men eftersom både jag & Jim är virrheten själv så har vi tyvärr glömt att ge henne dom flera gånger så de kan inte ha trätt fullt i effekt ännu. Flaskan har gjort stor skillnad på en gång; nu skriker hon betydligt mindre vid matning så när vi sedan är dutiga och börjar kombinera båda så blir det nog perfekt.

Mina sömnproblem försvann av sig själv men jag har ändå haft stor användning utav era knep, framförallt för framtida bruk.
John har jag fått massa tips till och vi har börjat med att stänga av all teknik klockan nio så han ska få en chans att varva ner. Första försöket idag så återkommer med resultat. Vi ska ta och baka lite nu på kvällen som avslappning.

Hoppas ni får en trevlig kväll. Glöm inte att ni är guld värda. Och mer än så.
Nadia