Ja. varför är det så? Jag har alltid ställt mig frågan, om och om igen under mina 22 år på jorden.
Varför ska människan ha en sådan rädsla för allt som är annorlunda?
Jag har alltid varit annorlunda och fått sota för det. Dels är det mina diagnoser och dels min personlighet; min fallenhet att stå upp för mig
själv och för dem som är svaga. Kämpa emot orättvisor och för de som fallit offer för samhällets puckade normer. Jag har ju själv varit ett offer.
I skolan blev jag utsatt för mobbning för att jag var annorlunda, i stallet blev jag utfryst och utsatt för samma typ av behandling för att jag inte gjorde eller tyckte på det sättet som man ”skulle” utan gick min egen väg.
Många pratar skit bakom ryggen på vår familj för att vi tydligen anses vara ”konstiga” för att vi lever som vi gör.
Ja till och med att vi skaffat barn gnäller ni på. Hennes namn.. hur vi gör.. hur vi känner.. hur vi tycker.. alltså, hur orkar ni?
Vad är det som är de roliga med att sprida sådan avsky omkring sig, att hela tiden hata allt som är annorlunda?
Det är just det här som alltid varit anledningen till människans förintelse. Till alla krig, rasism, mobbning som sedan leder till självmord, näthat.. Listan kan göras lång och följderna ännu längre.
Tänk om varje människa istället skulle tänka om och börja älska annorlunda.
Bli nyfiken istället för rädd. Fråga istället för att snacka. Så mycket trevligare samhället skulle se ut.
Bara för att jag är annorlunda så behöver du inte ta avstånd från mig. Bara för att jag har valt att lufta mina åsikter öppet så betyder inte det att jag är konstig. Bara för att våran familj lever på ett annorlunda sätt, tar annorlunda beslut och har med oss annorlunda erfarenheter i våra ryggsäckar betyder det inte att vi är villiga till att bli illa behandlade. Det är fritt fram att tycka vad man vill men kanske du skulle prova att tycka lite mindre? Lära känna innan du dömer?
Jag älskar att vara annorlunda. Ja idag gör jag faktiskt det men när jag var yngre var det jobbigt. Jag älskar att träffa andra människor som vågar vara annorlunda (sig själva alltså) och jag ser med nyfikna pigga ögon på världen. Jag har nästan lärt mig att strunta i de blickar och elaka kommentarer som förföljer mig genom livets stilla gång. Men det skulle vara skönt att slippa försvara sig själv och sin identitet från rädda människor som inte vet bättre.
Så varför inte göra ett försök att älska annorlunda? Annorlunda är vackert. Annorlunda är bra! Tänk dig för innan du dömer.
Du har inte gått i den människans skor.
”Ni skrattar åt mig för att jag är annorlunda.
Men jag skrattar åt er för ni är likadana.”
*Citat från min dagbok i högstadiet, nionde klass.
Be proud!