Har precis kommit hem från ett besök på psykiatrin i Borlänge (Går där sedan ca tre månader tillbaka på KBT).
Hade egentligen fått tid på onsdag klockan 8:00 men de ringde imorse och undrade om jag hade möjlighet att byta tid med väldigt kort varsel
och komma idag istället. Sagt och gjort, jag fick ta mitt pick & pack och åka en sväng till Gylle istället för till stallet.. Jag hoppas ni, mina kära läsare kan gissa vad jag föredragit. Har jag nämnt någonting om min bättre hälft för er? Nu syftar jag faktiskt inte på Jim utan på den fyrbenta versionen. Jag tror faktiskt inte att jag har gjort det, skäms på mig…
Sedan två år tillbaka är jag skötare på en mycket gullig, lite mesig och charmigt hästskrälle. Rebell är åtta år, importerad från Irland och har
funnits i mitt liv sedan han kom till ridskolan för tre år sedan som femåring. Då var han liten, grå och avlång med enorma fötter. Idag är han stor, fortfarande grå fast i en ljusare nyans (färgen kallas avblekbar skimmel) och har fortfarande enorma fötter. Jag började sköta honom då mitt älskade hjärta, Surprice hade fått somna in efter en tids problem med benen. Det var inte lätt att ersätta åtta års kärlek och byta ut en lugn lite tjurig artonåring mot en fjollig, barnslig unghäst – men under det två år som gått har jag faktiskt börjat tycka riktigt bra om min nya partner. Faktiskt väldigt bra till och med. Och att Rebell är väldigt charmerande och har ett hjärta av guld går inte att neka. Jag älskar verkligen den hästen!
Att vara skötare innebär mycket jobb. Jag är i stallet 3-5 dagar i veckan, motionerar honom på lov, hjälper till vid tävling och har insläpp/ledning varannan helg. Ibland hinner man inte med så mycket annat än att vara i skolan och i stallet. Men det jag får tillbaka av mina bästa vänner- hästarna- är värt varenda minuts arbete. Under sommaren går hästarna ut på bete en månad- och tro det eller ej- jag saknar verkligen att mocka hästskit!
Nu är det dock dags för dem att komma hem igen och ridas igång innan lektionerna igen. Och trots att det kan ta emot att åka ut till stallet ibland är det här fyra veckorna då man får ha sin älskling helt för sig själv; värda ett års slit. Så jag gråter lite över att jag missade dagens uteritt och ser fram emot torsdag och fredag då jag får rida mitt hjärta igen.
Nu hade jag tänkt ta en dusch och sedan ska jag och John iväg och handla lite lunch.
Jim ligger fortfarande kvar nere i sängen (fått feber igen stackaren) så tänkte inte tvinga med honom ut på några sådana strapatser.
Kanske blir en sväng ner till dalen ikväll om någon vill följa med. Och ett å annat dopp i poolen förstås! Inser själv att jag börjar bli bortskämd.
Vad anträffar bebis så har halsbrännan varit lugn två dagar i rad nu. John och hans kompis Emil låg och pratade med henne igår (Emil var övertygad om att han hörde henne svälja) och då rörde hon lite på sig. Annars har det varit precis som vanligt- ingenting alltså. Ska till MVC igen på måndag så då får vi väl se vad dem säger. Håll utkik efter uppdatering. Slänger in ett par bilder på min fyrbenta här. Ha det bra tillsvidare!
