Ja inte blir allting som man tänkt sig alla gånger åtminstone.
Dagen började perfekt med fint väder och strålande sol . Mummens svettfläckar hade gått bort från mina
favoritkläder i tvättmaskinen och jag var t o m pigg när jag vaknade. Jagade upp John, såg till så att han klädde på sig och fick i sig frukost innan kompisen kom och hämtade honom inför första matchen i Gustafs.
Halv tio var jag och morsan i stallet för att hämta hästarna. Vi hade blivit tillfrågade om vi ville rida ut en tur, jag på mitt skrälle och hon på favorithästen Zabina (Ett äldre sto med alla hovarna på marken) och vi skyndade oss att göra i ordning dem. Satte upp och skrittade ut från stallet. Ännu inga missöden. Fören vi kom ut från stallplanen. Zabina satte bestämt hovarna i backen och vägrade att röra sig en meter, hur än min stackars (haha!) moder sparkade och viftade med spöet. Så jag fick ta täten med mitt stackars åbäke. Rebell är en mycket snäll häst, världens bästa alla dagar- men han är en riktig mes. Dels är han inte van vid uteritter (red ut första gången på honom förra sommaren och vi rider bara ut på somrarna) och dels är han en geniun fjant. Med spänd hals och stora kliv trippade han på framåt. Jag tror att han stannade och blåste upprört genom näsborrarna vid minst åtta tillfällen innan vi hunnit passera första backen. Sedan tog det stopp. Han blev väldigt skrämd av en gubbe i reflexväst och Zabina, det dumma stoet tog sin chans att jaga upp honom ännu mer. Först vägrade hon också att gå (Inte ens när morsan satt av och försökte gå med henne gav hon med sig; kom igen, försök själv att dra fram 500 kg häst), och jag satte av och ledde Rebell förbi det otäcka. Sedan satt jag upp igen och vi fortsatte rundan. Zabina envisades med att trilskas varje gång morsan försökte få henne att komma upp jämsides eller före Rebell som upprört blåse genom näsborrarna och skyggade för allt möjligt. Stackars liten, inte hade väl han anat att han skulle bli tvingad att gå först, han som knappt är miljötränad! Men tack vare att vi tränat så mycket NH (Natural Horsemanship) som vi har så litade han fullt ut på mig och fortsatte att trampa på. När vi kom upp i Bispberg mötte han dock sina övermänn, först en livsfarlig automatisk gräsklippare (tro mig, för första gången liknade han faktiskt den där ståtliga arabhingsten när han stel som en pinne och alldeles darrandes stirrade på viddundret) och sedan ett gående tält. Zabina som aldrig bryr sig nämnvärt i någonting fick också för sig att hon var rädd och skrämde upp stackars Rebell ännu mer. Och hon ska föreställa en förebild med sina 22 år!
Vi bestämde oss efter det här att vända hemåt och traskade samma väg tillbaka. Och vad jag skrattade! För min älskade Rebell, som fått en kick av självförtroende efter att ha klarat av två monster på alldeles egen hand, längde plötsligt på stegen, sänkte nacken och skrittade snabbt framåt med spetsade öron. Han tyckte att det var riktigt roligt och jag är faktiskt övertygad om att han hela tiden trodde att vi var ensamma ute, Zabina märkte han inte av där hon lunkade ett par meter bakom, tjurig över att inte ha fått sin vilja igenom (Hon försökte hela tiden vända hemåt). Så trots allt krångel var det med en varm känsla av stolthet över min lilla häst som jag återvände till stallbacken, övertygad om att Rebell hade haft den roligaste ridturen i sitt liv. Och tacksam över all träning som jag lagt ner på honom från marken. Utan den hade Rebell aldrig accepterat att gå först och tagit sig förbi hindren som jag övertalade honom till, trots att dem i hans ögon var livsfarliga. Och jag behöver väl knappast säga att han fick största biten av moroten… Älskade häst!
Så mitt råd till alla hästägare/skötare.
TRÄNA NH med era hästar från marken. Det ger er så mycket även sedan när ni sitter upp.Och förutom att relationen mellan dig och häst stärks så blir hästen trygg och lättsam tillsammans med dig.
Jag tänkte vid ett senare tillfälle skriva en liten lista om hur jag brukar jobba med Rebell, som är en ridskolehäst och därav
hanteras av flera än mig. Håll utkik. Stor kram till er och era fyrbenta!
Efter äventyret var det skönt med en dusch….
…Och ännu skönare att rulla sig efteråt! 
