..med mig själv. Vet inte hur mycket jag tjatat och önskat att Jim & John ska begrava stridsyxan och börja umgås (jag menar, de behöver ju inte vara så satans svartsjuka, jag räcker ju till båda två :)) ) och hade ett litet samtal med dem nu imorse p.g.a. ett par tråkiga incidenter som inträffade igårkväll. Kanske tar upp det senare om jag känner att jag behöver skriva av mig, men just nu vill jag inte tänka på det överhuvudtaget. Hur som helst har det iallafall skett nu och de har suttit såhär sedan klockan fem idag.
Det är nästan så att jag börjar känna mig lite utanför. Föreslog en film men de viftade bara bort mig och dammsugaren. Satan också. Så kan det gå, aldrig är man nöjd!
Själv har jag varit ute en sväng med mina flickor (Melissa & Emi) och åt en halvgod torr kycklingbit på dalarasten. Efteråt tog vi en radda på stan och låtsades vara fjorton år igen. Var dock ganska tråkigt att vara nybliven fjortonåring i en by som är helt död. Inte ens alkohlisterna var ute så vi gav upp och gick in på Ica och köpte godis & läsk istället, sen skjutsade Melissas pojkvän Pattrik hem oss. Och nu sitter jag här med en godisskål framför mig och suckar lite åt att ingen här hemma verkar bry sig om mig.
Inte ens husdjuren vill engagera sig i mig.
Patric sitter som vanligt och glor ut genom gallret
och Lill-Snorre retas med Milton. Varje gång stackars Milton tittar in mot buren så råkar lite utav hans öra glida in mellan gallret. Och elak som den lilla råttjäveln är så studsar han varje gång upp och hugger tag i Miltons päls. Och stackars Milton tjuter förskräckt till och hugger mot buren rent mekaniskt. Snacka om retsticka.
Nä nu ska jag fortsätta snaska lite godis och dricka fruktsoda
i min deprimerande ensamhet. Tack & hej!
