Ursäkta för att jag varit oaktiv här på ett par dagar igen. Har tyvärr, tack vare en mycket elak och sjuk människa inte haft någon lust alls att lägga upp något inlägg.
Tänker inte ge henne någon mer tid eller respons just nu då jag redan tänker alldeles för mycket på henne som det är. Vi var som ni vet på ultraljud på måndagen.
Jim kunde inte följa med så tog med mig John istället. Dock var det planerat sedan tidigare då han ser mycket framemot att bli farbror och hellre än någon annan ville titta på henne. Hade tid kl 9 i Falun och åkte med bussen vid åtta. Bara för att vi hade bråttom och absolut inte fick missa tiden så EXPLODERAR bussdäcket och vi blir stående i Gustafs en halvtimme i väntan på ersättningsbuss.
Ska man skratta eller gråta?
Fick i panik ringa och ändra tiden. Kom till Falun klockan tio. Där får vi reda på att vi inte kan få komma in fören halv tolv så blev sittande
ett bra tag i kafeterian. Väl där har de inget besked att ge oss som de lovade. Får höra att jag får reda på hur det blir med förlossningen när jag ska till Stefan på undersökning av hjärtat den 5/11 alltså idag. Bebisen mådde bra och vägde 2200 g motsvarande 2700 sm de ska väga i vecka 36. Så hon är fortfarande liten och hade inte gått upp så mycket som bm hoppats på så nu blir det nytt besök dit nästa vecka. Dock följde hon sin egna kurva fint och allt såg väldigt bra ut.
Efteråt åt vi på donken och svängde förbi min skola för att hämta lite arbete och i väntan på nästa buss till byn.
Min lilla pojke börjar bli stor!
Imorse skulle jag som sagt träffa Stefan. Får dock ett samtal att han är sjuk och får ny tid ombokad IGEN, den här gången tills på tisdag.
Behöver jag ens förklara hur trött jag är på att bli bollad med? Sedan när jag är på väg från stationen där jag väntade på tåget till Borlänge så krockar jag med en buss.
Bromsarna tog inte och när bussen dök upp framför mig tryckte jag panikslaget i handbromsen vilket resulterade i att jag med ett ryck fick tvärstopp och kanade rakt in i bussen som lyckligtvis stod stilla. Ficks skjuts till vårdcentralen av en vän. Lyckligtvis visade det sig bara vara en lätt sträckning i vänster handled och i musklerna i ryggen. Så nu kan jag ju alltid säga att jag fått foglossning… Jim tog sig en titt på bromsarna och det vi kunnat konstatera är att de kan ha varit någon som fifflat med dem (inte första gången) eller att de helt enkelt bara släppt trots att det ganska nyligen var bytta. Hur som helst, jävligt läbbigt och jag är verkligen glad att turen fanns på min sida. Sörjer lite över att Jim plockat nycklarna av mig nu.. Moppen ska in på Westers imorgon, tack vare att min farsa är så himla go och betalar reparationen , tack snälla du <3
Nu ska jag ta min skadade hand och stackars rygg & plocka ner tvätten till tvättstugan. Efter senaste dygnet känns det som en fröjd att bara ha något annat att tänka på.
Jag har varit en riktig fitta men jag kan åtminstone stå för det. Hoppas ni fortsätter att läsa min blogg! /Nadia