Det finns s\u00e5 mycket jag \u00e5ngrar. Framf\u00f6rallt s\u00e5 \u00e5ngrar jag att jag var b\u00e5de egoistisk och feg.
\nN\u00e4r folk ber\u00f6mmer mig s\u00e5 kan jag inte l\u00e5ta bli att l\u00e5ta tankarna vandra tillbaka, tv\u00e5-tre \u00e5r bak\u00e5t, till den person jag var f\u00f6rut.
\nOmgiven av v\u00e4nner, javisst. Betydligt fler \u00e4n vad jag har nu. Men utan b\u00e5de gott hj\u00e4rta och rent samvete.<\/p>\n
Jag hatar mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag blundade.
\nBlundade f\u00f6r att det fanns barn som for illa, barn som om kv\u00e4llarna \u00f6nskade sig av med livet. En elva\u00e5ring som knappt n\u00e4stan fanns.
\nJag hatar mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag ist\u00e4llet f\u00f6r att hj\u00e4lpa valde att undvika. Det var s\u00e5 mycket l\u00e4ttare att sluta \u00f6gonen och nynna p\u00e5 samma tomma refr\u00e4ng.
\nL\u00e5tsas som att ingenting var fel, som om alla hintar jag fick fr\u00e5n detta barn bara var p\u00e5hitt. Jag valde att tro p\u00e5 det som sas utan att ta h\u00e4nsyn till hur en elva\u00e5ring i kris formulerar sig. Ist\u00e4llet s\u00e5 festade jag, festade och festade utan att se detta barn i \u00f6gonen. Det lilla barnet som tyst betraktade mig fr\u00e5n avst\u00e5nd, suktande efter k\u00e4rlek som jag inte hade n\u00e5gon lust att ge, f\u00f6r att jag inte v\u00e5gade. Jag v\u00e5gade inte f\u00f6r jag var s\u00e5 r\u00e4dd, s\u00e5 feg, f\u00f6r att misslyckas. Jag ville inte ha n\u00e5got ansvar. Jag ville vara fri.<\/p>\n
S\u00e5 kom sommaren. Den <\/em>sommaren. Det finns ingenting jag \u00e5ngrar mer \u00e4n den. Men det var ocks\u00e5 p.g.a. utav allt det som skedde, som jag vaknade. Idag m\u00e5r det h\u00e4r barnet bra,mycket tack vare mig, absolut, som ni s\u00e4ger. Men jag kan <\/em>inte ta \u00e5t mig, f\u00f6r jag vet att det var mitt <\/em>fel att allting h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 snett. Nadia<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns s\u00e5 mycket jag \u00e5ngrar. Framf\u00f6rallt s\u00e5 \u00e5ngrar jag att jag var b\u00e5de egoistisk och feg. N\u00e4r folk ber\u00f6mmer mig s\u00e5 kan jag inte l\u00e5ta bli att l\u00e5ta tankarna vandra tillbaka, tv\u00e5-tre \u00e5r bak\u00e5t, till den person jag var f\u00f6rut. Omgiven av v\u00e4nner, javisst. Betydligt fler \u00e4n vad jag har nu. Men utan b\u00e5de … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":9008,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-1318","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ur-mitt-inersta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1318","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/users\/9008"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1318"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1318\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1318"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1318"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1318"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nEtt bryskt uppvaknade 2013, d\u00e5 jag med skr\u00e4ck ins\u00e5g att allting h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 \u00e5t skogen. Jag f\u00f6ll ihop, fattade ingenting. Allra minst hur jag kunde ha blundat i tv\u00e5 \u00e5rs tid. Och hur jag kunde l\u00e5tit allt ske den d\u00e4r sommaren samma \u00e5r. Hur jag bara kunde st\u00e5tt och tittat p\u00e5, sett hur ett litet barn togs s\u00f6nder, bit f\u00f6r bit. Hur jag valt att undvika att se hur barnet fick g\u00e5 ut & plocka pant f\u00f6r att f\u00e5 mat, undvika att se den lillas t\u00e5rar, f\u00f6rtvivlan och skr\u00e4ck alla dessa n\u00e4tter d\u00e5 han l\u00e5g inst\u00e4ngd p\u00e5 sitt rum, h\u00e4nderna \u00f6ver huvudet och gr\u00e4t i ren f\u00f6rtvivlan. Jag vill halshugga mig sj\u00e4lv n\u00e4r jag skriver. F\u00f6r att jag hela tiden <\/em>var d\u00e4r <\/em>utan att agera. Att jag kroppsligt var st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande men inte sj\u00e4lsligt.
\nMot h\u00f6sten 2013, d\u00e5 jag vaknade upp ur denna dvala och ins\u00e5g vad i hela friden jag sysslade med, s\u00e5 var det n\u00e4stan f\u00f6r sent.
\nOch jag har bara de h\u00f6gre makterna att tacka f\u00f6r att jag fick en andra chans att ordna upp det jag st\u00e4llt till med.<\/p>\n
\nF\u00f6r att jag <\/em>v\u00e4grade att se, f\u00f6r att jag v\u00e4grade ta mitt ansvar. Min sj\u00e4lvbild f\u00f6st\u00f6rdes den kv\u00e4llen d\u00e5 jag f\u00f6ll och f\u00f6rstod och jag f\u00e5r nu k\u00e4mpa f\u00f6r att bilda en ny, vilket \u00e4r de b\u00e4sta; den gamla var bara fejk \u00e4nd\u00e5 och enbart en skugga, en skugga av mig sj\u00e4lv.
\nJag har verkligen l\u00e4rt mig en l\u00e4xa. Att aldrig mer l\u00e5ta n\u00e5gon falla i gl\u00f6mska. Att aldrig v\u00e4lja alkoholen framf\u00f6r ett liv och att aldrig, aldrig n\u00e5gonsin l\u00e5ta min r\u00e4dsla st\u00e5 i v\u00e4gen f\u00f6r mitt hj\u00e4rta. S\u00e5 nu vet ni, ni som tycker att jag \u00e4r s\u00e5 bra, en s\u00e5dan fin och fantastisk m\u00e4nniska, vilken vidrigt fel jag har beg\u00e5tt.
\nJag \u00e4r alltifr\u00e5n perfekt och jag kommer alltid, alltid och \u00e5ter alltid hata mig sj\u00e4lv f\u00f6r det h\u00e4r. Hade jag gripit in s\u00e5 mycket tidigare hade det h\u00e4r barnet sluppit s\u00e5 v\u00e4ldans mycket lidande och kanske inte befunnit sig d\u00e4r han \u00e4r idag, men l\u00e5g sj\u00e4lvk\u00e4nsla och en sj\u00e4lvbild som \u00e4r skr\u00e4mmande. Han hade sluppit s\u00e5 m\u00e5nga hemska minnen och f\u00f6rskonats fr\u00e5n flera vidriga uppenbarelser. Sn\u00e4lla du, f\u00f6rl\u00e5t mig. F\u00f6rl\u00e5t mig min feghet.
\nNu vet ni. Ingen \u00e4r perfekt.<\/p>\n