Jag trycker v\u00e4skan h\u00e5rt mot br\u00f6stet. S\u00e5 h\u00e5rt att jag kan k\u00e4nna hur mitt hj\u00e4rta oroligt dunkar inuti. Kanske ingen ser mig d\u00e5. Kanske ingen tittar. Kanske v\u00e4skan kan skydda mig, \u00e5tminstone lite. \u00c5tminstone f\u00f6r en liten stund. Tankarna far fram och tillbaka i mitt huvud. Massa bilder virvlar f\u00f6rbi. Jag ser ansikten. S\u00e5 m\u00e5nga ansikten. Ditt och mitt. Hans. Deras. Hennes. Allas. Svarta \u00f6gon stirrar p\u00e5 mig. Tidigare varma. Nu f\u00f6rblindade av hat. Jag blundar f\u00f6r att slippa se. Bilderna finns kvar. Kanske till och med lite skarpare \u00e4n innan. Nu b\u00f6rjar r\u00f6sterna komma. Jag kan urskilja de allesammans. \u00c5ngesten kommer \u00f6ver mig som en hink iskallt vatten. Jag h\u00e5ller f\u00f6r \u00f6ronen och skriker att dem ska vara tysta. Att de ska l\u00e5ta mig va. G\u00e5rdagen kommer smygande. Jag vet inte l\u00e4ngre om jag gr\u00e5ter eller skrattar. L\u00e5ngsamt slutar jag k\u00e4mpa emot. Accepterar att r\u00f6sten som nu talar till mig har alldeles r\u00e4tt. Jag \u00e4r en d\u00e5lig m\u00e4nniska. Jag har ingenting d\u00e4r att g\u00f6ra. Ingenting att komma med. Jag m\u00e5ste h\u00e5lla mig borta. Runtomkring mig forts\u00e4tter v\u00e4rlden att snurra. Jag k\u00e4nner av deras n\u00e4rvaro. Jag h\u00f6r hur dem talar till mig. Jag svarar. Men jag \u00e4r inte n\u00e4rvarande. R\u00f6sterna tar alldeles f\u00f6r mycket kraft. Jag orkar inte vara tillg\u00e4nglig f\u00f6r b\u00e4gge v\u00e4rldarna. F\u00f6rs\u00f6ker \u00e4nd\u00e5 skratta. Men gl\u00e4djen \u00e4r borta. Kanske m\u00e4rker dem det. De \u00e4r tystare \u00e4n vanligt. Kanske m\u00e4rker dem att kramen jag alltid ger innan vi skiljs \u00e5t uteblir. \u00a0Ser dem f\u00f6rsvinna ut i sommarv\u00e4rmen, var och en \u00e5t sitt h\u00e5ll. Sj\u00e4lv orkar jag inte ta mig n\u00e5gonstans. \u00c4r inte v\u00e4rd deras s\u00e4llskap. En s\u00e5dan som mig ska h\u00e5llas i celibat. Ensam. Ensam d\u00e4r ingen kan h\u00f6ra mina rop p\u00e5 hj\u00e4lp. Jag ser mig omkring. Kv\u00e4llen \u00e4r vacker. Vattnet \u00e4r svart. Jag \u00e4r tom. T\u00f6md p\u00e5 k\u00e4rlek. T\u00f6md p\u00e5 lycka. Livet har spelat mig ett spratt igen och den h\u00e4r g\u00e5ngen klarar jag det inte. Det \u00e4r sant som hon s\u00e4ger. De skulle ha det b\u00e4ttre utan mig. Jag l\u00e4gger mig ner p\u00e5 bryggan. Den \u00e4r h\u00e5rd. En gammal spik sk\u00e4r in i ryggen. Det \u00e4r sk\u00f6nt. Tar bort lite av den inre sm\u00e4rtan. Men inte tillr\u00e4ckligt. Det vore s\u00e5 enkelt att f\u00f6rsvinna h\u00e4r och nu. Ensam. Jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den l\u00e4ngre. Sakta reser jag mig upp. Tittar ner mot vattnet. Unnar mig att t\u00e4nka p\u00e5 dem en sista g\u00e5ng. Viskar tyst ut de f\u00f6rbjudna orden, det jag inte f\u00f6rtj\u00e4nar att s\u00e4ga. ”Jag \u00e4lskar er”. Blir st\u00e5ende s\u00e5 ett \u00f6gonblick medan vinden f\u00f6r bort mina ord. De f\u00f6rbjudna. L\u00e4gger mig sedan ner igen, \u00a0sluter \u00f6gonen och l\u00e5ter mig omfamnas av mina demoner. Det enda jag har kvar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag trycker v\u00e4skan h\u00e5rt mot br\u00f6stet. S\u00e5 h\u00e5rt att jag kan k\u00e4nna hur mitt hj\u00e4rta oroligt dunkar inuti. Kanske ingen ser mig d\u00e5. Kanske ingen tittar. Kanske v\u00e4skan kan skydda mig, \u00e5tminstone lite. \u00c5tminstone f\u00f6r en liten stund. Tankarna far fram och tillbaka i mitt huvud. Massa bilder virvlar f\u00f6rbi. Jag ser ansikten. S\u00e5 m\u00e5nga … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":9008,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-168","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ur-mitt-inersta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/168","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/users\/9008"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=168"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/168\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=168"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=168"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=168"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}