{"id":274,"date":"2014-08-16T00:49:09","date_gmt":"2014-08-15T22:49:09","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/?p=274"},"modified":"2015-02-08T00:38:05","modified_gmt":"2015-02-07T23:38:05","slug":"jag-har-varit-mobbad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/2014\/08\/16\/jag-har-varit-mobbad\/","title":{"rendered":"Jag har varit mobbad"},"content":{"rendered":"

Dagen \u00e4r snart till \u00e4nda. Jag sitter i k\u00f6ket och tittar ut genom f\u00f6nstret. Utanf\u00f6r \u00e4r det m\u00f6rkt. Bara ett par f\u00e5 gatlampor kastar sitt svaga sken \u00f6ver gatan.
\nJag kan se v\u00e5r altan h\u00e4rifr\u00e5n. Den ser sp\u00f6klik ut i allt det svarta. Sj\u00e4lv sitter jag hemma p\u00e5 \u00c5kergatan och skriver. Det \u00e4r tyst. Jim sitter nere i k\u00e4llaren framf\u00f6r sitt xbox och Jack inne p\u00e5 sitt rum. John har st\u00e4ngt d\u00f6rren om sig. Kanske sover han. Jocke \u00e4r p\u00e5 kr\u00e4ftskiva, Vi \u00e4r ensamma hemma ikv\u00e4ll.
\nDet enda ljud som h\u00f6rs \u00e4r n\u00e4r Jack s\u00e4ger n\u00e5got till sina kompisar genom headsetet. Annars \u00e4r det alldeles tyst. Jag \u00e4r glad att Jack finns ett par meter bort och att han pratar. Tystnad \u00e4r n\u00e5gonting som alltid har skr\u00e4mt mig. Kanske f\u00f6r att jag s\u00e5 ofta f\u00e5tt vara i den.
\nJag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r m\u00e5nga saker. Men n\u00e5got jag \u00e4r skr\u00e4ckslagen f\u00f6r \u00e4r ofrivillig ensamhet. Att bli \u00f6vergiven. Jag k\u00e4nner mig ofta ensam. Som just nu.
\nJag \u00e4r omgiven av folk som \u00e4lskar mig. Jag kan bara g\u00e5 in till n\u00e5gon av dem. Men n\u00e5gonting stoppar mig. Kanske \u00e4r det mobbningen fr\u00e5n mina skol\u00e5r som sp\u00f6kar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag kommer aldrig att gl\u00f6mma den tystnaden. Inte heller viskningarna eller gl\u00e5porden som kastades efter mig. Jag kan komma ih\u00e5g varenda ord, varenda stavelse. Varenda ansikte som h\u00e5nflinade \u00e5t mig. ”Skabb!” ropade dem efter mig. Hade det h\u00e4nt idag hade de inte rest sig upp efter det. Men d\u00e5, n\u00e4r allting b\u00f6rjade, var jag fortfarande en tyst och tillbakadragen person. En som det var l\u00e4tt att hacka p\u00e5. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag fick orden kastade i ansiktet var i \u00e5ttan. Det var d\u00e5 allting f\u00f6r\u00e4ndrades. Det var d\u00e5 mitt liv tog en ny v\u00e4ndning. En nedf\u00f6rsbacke som n\u00e4stan skulle kosta mig livet. Allt p g a att det fanns personer som m\u00e5dde s\u00e5 d\u00e5ligt att dem var tvungna att trycka ner andra f\u00f6r att m\u00e5 bra. Min resa b\u00f6rjade med att jag gick emellan och blev v\u00e4n med en klasskompis som var utsatt, Jag sa ifr\u00e5n n\u00e4r dem kallade henne f\u00f6r ful. Jag tyckte att det var fel, Efter en tids trakasserier som slutade i grov misshandel b\u00f6t hon skola. Kvar fanns jag. Utan v\u00e4nner. De hade \u00f6vergivet mig f\u00f6r att sj\u00e4lva inte bli utsatta. Ni vet vilka ni \u00e4r. Och om ni l\u00e4ser det h\u00e4r, s\u00e5 hoppas jag verkligen att ni sk\u00e4ms. Ordentligt. Tv\u00e5 av mina fd b\u00e4sta v\u00e4nner som jag umg\u00e5tts med hela livet deltog aktivt i mobbningen. Det fr\u00f6s ut mig tillsammans med en tjej i klassen. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag satte mig vid deras bord och de utan ett ord reste sig upp och gick d\u00e4rifr\u00e5n.. Det \u00e4r n\u00e5gonting som alltid kommer att spelas upp i mitt huvud n\u00e4r jag sluter mina \u00f6gonlock.
\nSamma sak n\u00e4r min b\u00e4sta v\u00e4n sen sju \u00e5r tillbaka ignorerade mig n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte prata med henne. Och n\u00e4r hon tillsammans med de andra skrattade s\u00e5 fort jag \u00f6ppnade munnen.\u00a0 Samtidigt hackade resten av skolan p\u00e5 mig. Skrek sina gl\u00e5pord. Skrev fula saker p\u00e5 v\u00e4ggarna. Kletade in mitt sk\u00e5p med gurka och majonn\u00e4s som de k\u00f6pt fr\u00e5n skolans cafeteria. I b\u00f6rjan g\u00f6mde jag mig i trapphuset d\u00e4r min farmor bodde. Hela rasten satt jag d\u00e4r och \u00f6nskade att tiden aldrig skulle ta slut. Sedan b\u00f6rjade jag skolka. I sju m\u00e5nader gick jag inte till skolan \u00f6verhuvudtaget innan l\u00e4rarna rapporterade fr\u00e5nvaron till mina f\u00f6r\u00e4ldrar och jag tvingades g\u00e5 dit. Det var n\u00e5gonstans d\u00e5, d\u00e4r p\u00e5 v\u00e4gen, det slog slint. Jag f\u00f6r\u00e4ndrades \u00f6ver en natt. I efterhand f\u00f6rst\u00e5r jag att f\u00f6r\u00e4ndringen varit p\u00e5 v\u00e4g under hela det g\u00e5ngna \u00e5ret d\u00e5 jag slitits mellan hopp och f\u00f6rtvivlan. Min hj\u00e4rna f\u00f6rs\u00f6kte in i det sista att f\u00f6rhindra den. Men till sist orkade den inte l\u00e4ngre.
\nDet var d\u00e4r och d\u00e5 som jag utvecklade min diagnos, en reaktion p\u00e5 det kaos som min kropp f\u00e5tt utst\u00e5 under s\u00e5 l\u00e5ng tid.<\/p>\n

\"10446675_773072546048958_8984543905078056722_n\"<\/a><\/p>\n

Det g\u00e5r inte att f\u00f6rklara hur det k\u00e4nns n\u00e4r ingen i klassen pratar med en.
\nInte heller hur man m\u00e5r inuti n\u00e4r ens v\u00e4nner pl\u00f6tsligt blir ens fiender och inte vill veta av en. Den k\u00e4nsla av iskyla som sprider sig i kroppen n\u00e4r du inser att du m\u00e5ste g\u00e5 f\u00f6rbi g\u00e4nget i korridoren, dem som dagen innan tryckt upp dig mot v\u00e4ggen, spottat dig i ansiktet och kallat dig f\u00f6r skabb-Nadia \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n m\u00e4nsklig. Men jag kommer aldrig att gl\u00f6mma den. De h\u00e4r m\u00e4nniskorna kommer alltid att finnas p\u00e5 min n\u00e4thinna. Deras lek skadade mig f\u00f6r livet. Deras n\u00f6je blev n\u00e4stan min d\u00f6d. Jag tappade tillit f\u00f6r m\u00e4nniskor. Jag slutade lita p\u00e5 mig sj\u00e4lv och p\u00e5 andra. Min sj\u00e4lvk\u00e4nsla \u00e5kte i botten. Jag fick ett minderv\u00e4rdeskomplex. Jag drabbades av \u00e4tst\u00f6rningar och planerade sj\u00e4lvmord efter sj\u00e4lvmord. Jag utvecklade ett katastoft\u00e4nk och fick flera \u00e5r senare diagnosen specialiserad socialfobi. Jag har genom \u00e5ret f\u00f6rlorat massor av v\u00e4nner p g a mitt s\u00e4tt att vara, sp\u00e5ren av den person som mobbarna tvingade mig att bli genom deras psykiska grova misshandel. Jag kunde inte slutf\u00f6ra varken grundskolan eller gymnasiet.
\nVad jag k\u00e4nner f\u00f6r dessa m\u00e4nniskor, f\u00f6r de som f\u00f6rst\u00f6rde mitt liv s\u00e5 totalt- \u00e4r rent hat. Jag avskyr dem. Och skulle jag f\u00f6r ett par \u00e5r sedan haft ett gev\u00e4r, s\u00e5 hade jag inte tvekat att skjuta. Vissa av dem har jag f\u00e5tt min h\u00e4mnd p\u00e5. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag m\u00e5ttade ett slag och h\u00f6rde hur n\u00e4sbenet smulades s\u00f6nder i deras \u00e4ckliga ansikte f\u00e5r mig att le. Men ocks\u00e5 att k\u00e4nna r\u00e4dsla. De gjorde mig en period till ett monster. Ett skugga av dem sj\u00e4lva. Jag har f\u00e5tt k\u00e4mpa i flera \u00e5r f\u00f6r att hitta tillbaka till mig sj\u00e4lv. Eller, r\u00e4ttare sagt- skapa ett mig sj\u00e4lv. F\u00f6r den personen som fanns innan mobbarna hittade mig kommer aldrig mer tillbaka. Den m\u00e4nniskan har f\u00f6r l\u00e4nge sedan d\u00f6tt och blivit begravd av deras behandling. Mitt enda val \u00e4r att b\u00f6rja om fr\u00e5n ruta ett. Sl\u00e5ss mot mina tv\u00e5ngstankar, min impulsivitet, min r\u00e4dsla f\u00f6r ensamhet. Min svartsjuka, mitt kontrollbehov, min rastl\u00f6shet, min fobi, min aggressivitet, mitt \u00e4ltande. K\u00e4mpa emot tankarna n\u00e4r dem kommer. Jag m\u00e5ste jobba stenh\u00e5rt f\u00f6r att bygga upp ett sj\u00e4lvf\u00f6rtroende i kaoset av k\u00e4nslor som mobbarna l\u00e4mnat efter sig.
\n\u00c5 vad jag hatar dem f\u00f6r att de aldrig st\u00e4dade upp efter sig. F\u00f6r att jag aldrig fick s\u00e5 mycket som ett f\u00f6rl\u00e5t.<\/p>\n

\"10372919_773072529382293_8591960088724019358_o\"<\/a><\/p>\n

Idag \u00e4r jag p\u00e5 god v\u00e4g. Jag g\u00e5r i KBT p\u00e5 psyk och jobbar mycket med mig sj\u00e4lv och f\u00f6r att bygga upp en sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Jag k\u00e4mpar f\u00f6r att inte
\nst\u00f6ta bort de jag \u00e4lskar utan ist\u00e4llet v\u00e5ga ta till mig dem och f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e5ga lita p\u00e5 att de stannar kvar hos mig. Jag f\u00f6rs\u00f6ker tygla min ilska n\u00e4r den stiger upp till ytan och f\u00e5r l\u00e4gga band p\u00e5 mig ibland f\u00f6r att inte ta till den enda metod jag tidigare k\u00e4nde till, knytn\u00e4varna. Jag skulle vilja s\u00e4ga att jag f\u00e5tt ut n\u00e5got positivt av mobbningen. Men det kan jag inte. F\u00f6r det finns inget annat \u00e4n m\u00f6rker i den stavelsen. Det h\u00e4r m\u00e4nniskorna f\u00f6rst\u00f6rde mitt liv. Men jag \u00e4r tillbaka. Och jag \u00e4r stark. F\u00f6r jag \u00f6verlevde. Jag valde att stanna kvar. Jag valde livet, trots det helvetet de gav mig. N\u00e5gonstans ville jag tro p\u00e5 en framtid.
\nJag avskyr mobbning. Nu vet ni varf\u00f6r. Jag vet alltf\u00f6r v\u00e4l hur det k\u00e4nns. Och idag accepterar jag de inte. Jag g\u00e5r emellan direkt.
\nMinns mycket v\u00e4l f\u00f6r ett tag sedan d\u00e5 en utav mina br\u00f6der blev utsatt. Han hade varit f\u00f6rbannad hemma ett tag, och jag k\u00e4nde genast igen signalerna. Fick efter en stund ur honom vad det handlade om. Och n\u00e4r han gr\u00e5tande ber\u00e4ttade hur ett par killar i parallellklassen varit elaka mot honom svartnade det f\u00f6r mina \u00f6gon. Jag s\u00f6kte upp de h\u00e4r grabbarna. Jag slog dem inte. Men jag s\u00e5g dem rakt i \u00f6gonen och \u00f6ppnade munnen. En enda sak sa jag till dem. En enkel mening, Inget hotfullt. Inget skr\u00e4mmande. Men de slutade direkt efter det. F\u00f6r de s\u00e5g i mina \u00f6gon att jag menade allvar.
\nOch jag lovar att den stackare som v\u00e5gar sig p\u00e5 att mobba min familj, v\u00e4nner eller barn kommer det bli v\u00e4ldigt v\u00e4ldigt synd om.
\nMin historia f\u00e5r aldrig n\u00e5gonsin upprepas.<\/p>\n

\"10403646_770440379645508_7269589069176818935_n\"<\/a><\/p>\n

Och gl\u00f6m inte..<\/p>\n

En \u00f6vergiven plats \u00e4r en plats d\u00e4r ingen l\u00e4ngre vill vara.
\nEn plats som man har l\u00e4mnat, frivilligt eller ofrivilligt.
\nVarje \u00f6vergiven plats har en \u00e4gare. L\u00e4mna endast dina fotavtryck.<\/p>\n

<\/em>Nadia.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dagen \u00e4r snart till \u00e4nda. Jag sitter i k\u00f6ket och tittar ut genom f\u00f6nstret. Utanf\u00f6r \u00e4r det m\u00f6rkt. Bara ett par f\u00e5 gatlampor kastar sitt svaga sken \u00f6ver gatan. Jag kan se v\u00e5r altan h\u00e4rifr\u00e5n. Den ser sp\u00f6klik ut i allt det svarta. Sj\u00e4lv sitter jag hemma p\u00e5 \u00c5kergatan och skriver. Det \u00e4r tyst. Jim … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":9008,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-274","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ur-mitt-inersta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/274","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/users\/9008"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=274"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/274\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=274"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=274"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mardromsmorsan\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=274"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}