skrev en dikt på min telefon till min mamma för 32 dagar sedan.
Hela mitt hjärta, består av smärta.
Tro, hopp & kärlek, vad fan är det? Jo en fucking jävla lek.
Alla måste leken tåla och vara med och spela, fast de inte ens vela.
Jag önskar allt de onda kunde ta slut, men det kommer inte hända så lika bra att gå ner för ett stup.
Vill bara dränka mina sorger , och skrika ut allt mitt hat på torget.
Min mor är ju så fin och underbar, varför får hon då inget bra?
Hon förtjänar inget utav det här, önskar jag kunde följa med henne vart hon än är.
I hennes hjärta kommer jag iallafall alltid att finnas, hon är verkligen den personen man kommer minnas.
Alla glada stunder hon gett mig, ja jag önskar jag kunde gett allt åt dig.
Det vi har är ett kärleksband som inte kan gå av, vare sig det inte vill vara kvar.
Jag kommer aldrig älska någon så mycket som dig, skulle aldrig klarat mig utan dig.
Ett liv utan dig vill jag inte ens ha, för utan dig kommer jag aldrig ha det bra.
Utan dig lever jag inte, då försvinner jag iväg till det tomma intet. Eva Nyberg Jönsson ♥