Det här med humörsvängningar är något jag inte riktigt tagit på allvar. Eller hur ska jag säga, jag är medveten om att det är en del av att vara gravid och jag är helt medveten om att mitt humör för tillfället är lätt labilt (frågar man älsk är det nog dock troligt att ”lätt” följs av ett trött och lite uppgivet skratt och ett ”jåå, jättelätt, verkligen! …”). Det som gör det så jobbigt är dock att jag inte riktigt är medveten om när jag har mina dippar, utan just då känns det fullständigt självklart att svämma över för att jag ser en bild på en hund som liknar coco, älskling kallar mig val, jag har ingen vit kruka till mina vårlökar, älskling märker inte att jag vill ha en kram, jag känner inte baby sparka, älskling vill inte köpa babykläder/googla barnvagnar/planera nästa års julafton, osv. osv. Nästan alltid har det ju alltså något med baby eller den blivande pappan att göra, och då baby ligger tryggt skyddad för mina utbrott är det istället K som får lyssna på mig. Idag slutade det med att jag satte mig ner mitt på köksgolvet och efter en halvtimmes lirkande kom det till slut fram att jag inte tyckte att vi hade myst tillräckligt idag (…).
Ja, vad säger man. Det är inte helt lätt att vara gravid, men det är nog inte alltför lätt för den man lever med heller.
Igår blev det en lugn dag, jag var på stan och handlade lite smågrejer hit hem. Bland annat byttes blommorna ut och just nu fullkomligen älskar jag allt som ljusrosa och andas vår! Att det var klarblå himmel, sol och sådär härligt varmt igår gjorde ju inte saken sämre!
Kuddarna i sovrummet är också utbytta, och just nu vill jag bara ha vitt, vitt, vitt! Nedan är några bilder på sovrummet (och min mage som fått en ”hej här är jag!” navel). Imorn ska jag visa bilder på en annan grej jag fallit för, tills dess..
Puss!
