Så var det den här frågan om sovutrymme.
Jag själv tar ganska lite plats rent ytmässigt men ligger gärna i mitten av sängen. Mitt sovsällskap försöker frustrarat hävda att att jag inte kan resonera så, och menar att han ju inte har någon nytta av den tomma delen på andra sidan mig, medan jag menar att han får ju istället se det som att han har FÖRMÅNEN att kunna byta sida under nattens lopp. Inte illa.
Sen har vi även min älskade lilla vovve, och även om man dagtid kan tycka att han storleksmässigt inte är så mycket att bekymra sig om så är det som att han på något underligt sätt breder ut sig till dubbelstorlek när han intar sovläge. Faschinerade, tycker jag. Inte fullt så faschinerande, muttrar han andra.
Sen har vi då baby. Än sålänge hålls hon ju löjligt enkelt på sin plats, men det har vi ju insett att inte är förevigt. Givetvis blir det en egen liten säng, men känner jag mig själv (och även dad-to-be) rätt så kommer det nog bli en till mini-individ som ska ges utrymme. Här är ett förslag på ytfördelningen.
