Imorse blev jag efter att min klocka ringt nerdragen och fasthållen och tvingad till att ligga kvar en timme till och bara morgonmysa. (Givetvis skulle ju jag själv annars ha studsat upp, speedduschat, fixat hotellfrukost, manglat lakan, lyssnat igenom hela cd:n ”tyska på 30 dagar” och hela tiden sett sådär oförskämt fräsch ut i vackra lockar, en tunn blus och en en svag doft av ”clean cotton and fresch laundry mrs super woman naturally born perfect”.)
Det som dock är morgonmysets problem är ju morgonandedräkten. Och även om man efter ett tag har fått in finfina vanor hur man parera varandra eller att man ligger-lite-sött-nerkrupen-med-halva-ansiktet-under-täcket när man pratar, så är det banne mig aldrig sådär som på film när dom andas jag älskar dig 0,2 mm från den andras aniskte och tittar varandra djupt i ögonen (dessutom med ”extra long lasting lashes” fransar). Just nu är jag dock tacksamt begåvad med magen. Den håller oss liksom på ett behändigt avstånd från varandra, samtidigt som det är betydligt mer romantiskt än att på ett ”naturligt sätt försöka smyga ner en kudde” mellan varandra. Verkligen imponerande många användingsområden den här lilla kulan har.
Morgonens mage och jag med en dumglad min.
