Saknad av och längtan till

Igår va en lite dålig dag. Eller dålig eftermiddag mellan typ fyra och halv fem. Var ute och gick och det var sådär vårigt grusiga med torra gångbanor och fint ljus. Bästa löparmusiken som pumpade i hörlurarna, en plötslig energi och mittiallt var det som att min hjärna bara bestämde att NU orkar jag inte vänta längre, nu springer vi! Och så sprang jag!

I typ tio meter.

Sen var det tvärnit, sammandragningar, stå still och andas och svära i fem minuter och sen fick en ynklig jag linka hem istället. Så ligger det alltså till i mitt liv just nu, noll träningsmöjligheter och noll möjlighet till minsta ansträngning.
Det är ganska tråkigt och jobbigt, och känslan av att få länga ut steget, pressa sig själv, känna hur kroppen lyder och samarbetar är väldigt saknad och efterlängtad. Träning, och framförallt löpning, har ju varit min form av ”terapi” (mitt lyckopiller) under flera år. Missförstå mig inte nu, jag skulle absolut inte vilja byta bort mitt ”nuvarande tillstånd” mot att få springa lite, det är bara tråkigt att man inte kan få allt. Men nu är det bara fyra månader kvar, och sen börjar äntligen projektet back-on-track (och babyliv). SOM jag längtar! 🙂

 

Idag öppnade butiken nere på tvärgatan igen, dom har renoverat eller nåt. (Förklaringen var på tyska men det var även en glad tjej på affischen. ”En bild säger mer än tusen ord” brukar man ju säga, men det här gjorde ju inte direkt saken lättare. (Vem var hon? Hade hon något med butiken att göra? Varför var hon så glad?) Älsk hade iallafall kört förbi där han åkte till träning, så han ringde och sa att dom hade ballonger och grejer, och sånt gillar ju jag.

 

I övrigt: tyskalektion på finska, äppelpaj för att jag blev så sugen på doften av nybakat och kanel, kycklingburritas till middag och hemtentaplugg om stress och kroppens styrning ikväll.

Nytt mål: Dricka två liter vatten om dagen. Testa mitt nya silverschampo.

Puss!