Har sovit lite dåligt dom senaste nätterna och imorse när jag beklagade mig för älsk så sa han, i ett sånt där enkelt konstaterande som får det som kommer därnäst att låta helt självklart, att det kanske är för att vi börjar bli nervösa. Jag som stod och mätte upp kaffeskopor snurrade lätt ställd runt och undrade förvånat vad han nu menade, är det nåt vi ska vara nervösa som jag har m-i-s-s-a-t??
Och fick till svar ett ”du vet nog”, och så en menande blick på min mage. (Återigen lika frustrerande övertygande.)
Så är det, och det insåg jag också då, att jag har liksom mest fokuserat på min mage, och inte på att det ju nog är innehållet som är poängen med alltihop. Och även om jag ju vet att det kommer en baby och tänkt på det, planerat lite (fantiserat desto mer) så har jag väl kanske inte helt och totalt sett på det som ett konkret faktum.
-Var ska hon sitta då, medan vi äter frukost menar jag? undrade jag efter en stund lite förvirrat och ynkligt.
-På en matta, typ här på golvet, förklarade älsk. (Men lät inte helt längre lika övertygad.)
Och sen åt vi resten av frullen i tystnad.
Jaha, dags att börja bli n-e-r-v-ö-s?