Punktligt som efter en skalman mat- och sovklocka har jag de senaste dagarna börjat må illa på eftermiddagarna. Inte så jag behöver spy, utan mer som att jag konstant skulle vistas i en svinlänga (jag har svårt för grislukt). Det här gör att min matlust inte är helt på topp, eller det är mer att jag inte direkt vet VAD jag vill ha. Allt känns lika olockande så att säga.
Idag lagade jag currykycklingwok med kokosmjölk, mango och ananas till middag (pröva, it’s a hit!), men då jag var sådär allmänt oinspirerad så blev det även en sallad med avocado o champinjoner som jag hade kvar från igår. Älsk som tydligen hade missat både att jag åt salladen igår samt hur chamipinjoner och avocado ser ut när det blir lite mosigt (han äter varken eller) blev helt förskräckt när jag slog mig ner med min tallrik. ”Men herrigud, är det där sallad??” Och innan jag hann svara fortsatte han lätt stressat ”Äskling, ska du verkligen äta det där?”.
Givetvis var ju jag tvungen att utnyttja detta, då vi haft en liten ”tävling” här hemma om vem som offrar sig mest för familjens bästa och jag nu serverades detta serveess.
-Ja, nej. (Lätt suck. På gränsen till lidande.) Jag tänker bara att jag inte vill slänga mat. Sätta bra vanor inför babyirl, spara pengar och annat duktigt, du vet.
Diskussionen avslutad. Ia – Krisu, 1- 0.
Stan när det ännu var vår och jag som läser om kost för elitidrottare. Puss och hej!
