Jag sitter och lyssnar på en föreläsning om presentationsteknik och retorik och när, var, hur man har använding av detta. Jag tycker sånt här är väldigt intressant, och jag har alltid tyckt att det är lika attraktivt med människor som har ”talets förmåga”. Samtidigt tycker jag det är nästan ännu viktigare att man har bra självkänsla och vågar bjuda på sig själv, att inte vara så ”perfekt”. Jag kan faktiskt erkänna att det var en del av vad jag föll för hos Krisu, att han vågar ”vara löjlig” och inte behöver hävda sig eller vara någonting ”extra”. 🙂
Apropå det här med att prata så hade ju jag dock en variant av en sämre konversation igår på matchen. I vanliga fall går jag alltid med Anni, men hon är i Finland en sväng och därför var jag själv. Efter matchen är det buffé med plockmat och dricka och sånt i en så kallad ”VIP” avdelning, och eftersom jag satt själv så slog sig två kvinnor ner för att hålla mig sällskap medan vi väntade på killarna, lyckligt ovetandes om att min tyska är ”nicht so gut”. Dom blev ju dock olyckligt medvetna om denna språksvårighet rätt snabbt, och eftersom dom inte kunde engelska så att vi där. Småskrattade lite förläget och låtsades som att det inte alls var en obekväm situation.
Det hela blev ju ännu värre av att jag mitt i allt upptäckte att jag hade en blomma i min sallad. En fin, lila och gul liten sak. Men fortfarande, en blomma! Eftersom vi nu satt där och det redan var lite halvpinsam stämning, så gjorde ju de här inte saken bättre. Hur sjutton kunde jag ha en blomma i salladen liksom? Var det helt normalt att äta blommor här?? Eller hade det varit någon garnering som jag råkade få med mig? Framförallt funderade jag över vad som skulle anses mest normalt, att jag pillade ut den och lämnade den som något skräp, eller att jag självsäkert spetsade den på gaffeln och nöjt tuggade i mig den lilla violen som om jag inte gjort annat i hela mitt liv.
Nu slutade min blomhistoria helt lyckligt (jag smakade i smyg på ett litet blomblad och det var fasligt beskt, men sen kom älsk och då kunde jag ge denna fin-fina ”grönsak” till honom istället) men det är inte alltid lätt det här med ett nytt ställe, nya vanor och att inte kunna språket. 🙂
Hoppas ni har haft en finfin onsdag (herrigud, vart försvinner dagarna?!), jag har suttit i bikni på terassen och ätit lite chokladdoppade jordgubbar (haha, hur lär det där då?). Men att vardagslyxa behöver faktiskt inte vara varken dyrt eller avancerat, däremot ger det mig såå mycket välbefinnande och bara ren vardagsnjutning! 🙂 Puss!
Jordgubbarna och min mage. Jag är inne i en period då jag kan underhålla mig själv långa stunder med att bara se på denna lustig sak som händer med min kropp. Som en boll! Helt otroligt roligt men också väldigt häftigt och fint 🙂
