Det blev en så lång dag igår, så mitt planerade inlägg om vår midwife träff blev tyvärr inte skrivet. Tänkte berätta lite kort nu istället om hennes roll i det här!
Jag går ju i vanliga fall och träffar en läkare på sjukhuset, och där gör dom alla vanliga undersökningar och tar prover och mäter och väger och sånt. Förövrigt ska jag dit imorgon igen, för då är det ny mätning av livmoderhalstappen och en förhoppningsvis oförändrad längd (vår hemresa hänger lite på det här, för är den alltför kort så bör nog Krisu gå en snabbkurs i hur man föder barn i baksätet på en bil, hehe ;)). Judith, som vår midwife heter, är då en extraperson som finns till för att hjälpa en (eller ja, det är en privattjänst helt enkelt och det hör väl inte till det ”vanliga”, men för mig är det en trygghet, speciellt som vi inte har familj och vänner här). Om vi var kvar här skulle hon besöka mig ca 1 gång i veckan, men eftersom vi åker härifrån blir det bara nu och sen igen när vi kommer tillbaks. Hon finns framförallt för m i g medan läkarna på sjukuset tittar hur det går för babygirl. Det bästa är att hon finns tillgänglig 24/7 och jag kan ringa henne när jag vill så kommer hon hit. Just nu är det väl inte så aktuellt, men sen närmare förlossning så kan hon komma och hjälpa mig med sammandragningar eller annat jag funderar över. Dessutom följer hon med till sjukhuset och är med under förlossningen sen när det är dags, och det känns jättebra att jag hinner lära känna den som jag sen ska ha fullt förtroende för.
Vi har nu träffat henne två gånger, och igår pratade vi om rent praktiska grejer kring vad vi behöver skaffa, amning, blöjbyten och så vidare. Det mesta är ju sånt man lär sig och ingen direkt helt ny kunskap, men det gjorde ju att det känns lite närmare. Hon hade även med en bebisdocka som hon visade olika sätt hur man bäst lyfter/vänder/håller en bebis, och även om det ju bara var en docka så såg det så gulligt ut när älsk med sina stora händer försiktigt lyfte och övade. Jag tror det var bra för honom också, det är ju ofta mest fokus på mammor när det kommer till sånt här men han är ju lika delaktig 🙂
Vår första träff var däremot inte riiiktigt lika gullig. Då gick vi igenom förlossning och allt kring vad som kommer hända och de olika ”skedena” från att det sätter igång till att babygirl är ute. Som hjälp hade hon ett bäcken, en bebisdock och, vad jag helt hade missat, moderkakan (inte ens i tyg var den något man ville se på). För att göra en lång historia kort så gick det hela ut på att hon mosade den stackars bebisdockan ut genom bäckenet, och jag vet inte om dockan, jag eller älsk såg mest bleka ut. Till på köpet så använde hon sina händer för att demonstrera sista fasen, när bebisen ska ut genom slidan, och förklara att ”här eller här är det då som man kan behöva klippa”. (Tack för den informationen, ja.)
Jag känner mig dock helt okej inför det hela, och mest funderar jag på hur jag ska göra med epiduralbedövningen. Min nålskräck slår bakåtvolter när jag bara föreställer mig den där nålen, och jag har även hört ganska många ”skräckexempel” om när det gått fel eller inte blivit bra. Nå, det återstår att se!
Ett långt inlägg, men nu vet ni vad vår midwife gör i alla fall! 🙂
Ett stycke bebis kommer till världen. Gillar ju att dom har valt ormskinnstyg på bäckenet. Som om hela processen skulle kännas lite mer fancy då. Haha 🙂
